#1
När någon man tycker om ligger bakom ryggen och sover, och andas på ens axel.
Sovande andetag som kittlar ens hud.
Det är en känsla jag tycker så himla mycket om.
Sovande andetag som kittlar ens hud.
Det är en känsla jag tycker så himla mycket om.
Hemorten
Igår tog jag tåget upp till Dalarna för att träffa familj och vänner.
Det är helt otroligt att jag åker hem för att njuta men att det alltid ska sluta med att jag känner mig stressad. Jag vill hinna med så mycket. Men nu handlar det om prioritering. Och eftersom alla jobbar på dagarna måste jag prioritera ännu mer.. Så jag kommer försöka klämma in så mycket jag kan men är fullt medveten om att jag kommer åka härifrån med dåligt samvete för det jag inte hann.
Gårdagskvällen innebar mys med mamma. Middag, ost och rödvin. Precis som jag ville ha det. Men eftersom jag var rätt sliten välte jag ut ett glas över min mobil och när vi skulle se film slocknade jag i soffan. Så nu är min display mörkt rosa och jag kommer åka härifrån utan att riktigt ha umgåtts med min mor.
Idag har jag fikat med mina ladies och fått/gett lite uppdateringar om vad som försiggår i våra liv.
Sen tog jag bilen ut till Ön och pratade en massa bröllop med min syster. Fixade inbjudningskort och åt ostbågar.
Nu stressar jag upp mig över klänning, tal och date.
Brudens syster borde väl för fasiken ha en date på bröllopet. Tjatar på mannen i mitt liv men han gillar inte sånt och skyller på jobb och resor. Vill inte ge några förhoppningar.
Så nu ska jag satsa på att hitta annan man. Synd att alla jag intresserat mig för antingen har flickvän eller helt enkelt inte finns i mitt liv längre. Heh.
Imorgon ska jag bjuda morföräldrarna på middag för att visa uppskattning. Kanske ska köpa lite blommor också. Jag tror seriöst att de två tillhör toppskiktet av fina människor här i världen.
Efter det ska jag träffa min blivande gudsons mamma och hux flux kommer det vara onsdag och jag upptäcker att jag är på väg ner mot Öret igen.
Men den här gången känner jag mig inte alls stressad över att snart åka härifrån. (förutom det där med samvetet då)
Nej jag ser redan fram emot att komma hem. Jag vet inte riktigt vad det är men jag har det så jäkla bra där nere.
Det är helt otroligt att jag åker hem för att njuta men att det alltid ska sluta med att jag känner mig stressad. Jag vill hinna med så mycket. Men nu handlar det om prioritering. Och eftersom alla jobbar på dagarna måste jag prioritera ännu mer.. Så jag kommer försöka klämma in så mycket jag kan men är fullt medveten om att jag kommer åka härifrån med dåligt samvete för det jag inte hann.
Gårdagskvällen innebar mys med mamma. Middag, ost och rödvin. Precis som jag ville ha det. Men eftersom jag var rätt sliten välte jag ut ett glas över min mobil och när vi skulle se film slocknade jag i soffan. Så nu är min display mörkt rosa och jag kommer åka härifrån utan att riktigt ha umgåtts med min mor.
Idag har jag fikat med mina ladies och fått/gett lite uppdateringar om vad som försiggår i våra liv.
Sen tog jag bilen ut till Ön och pratade en massa bröllop med min syster. Fixade inbjudningskort och åt ostbågar.
Nu stressar jag upp mig över klänning, tal och date.
Brudens syster borde väl för fasiken ha en date på bröllopet. Tjatar på mannen i mitt liv men han gillar inte sånt och skyller på jobb och resor. Vill inte ge några förhoppningar.
Så nu ska jag satsa på att hitta annan man. Synd att alla jag intresserat mig för antingen har flickvän eller helt enkelt inte finns i mitt liv längre. Heh.
Imorgon ska jag bjuda morföräldrarna på middag för att visa uppskattning. Kanske ska köpa lite blommor också. Jag tror seriöst att de två tillhör toppskiktet av fina människor här i världen.
Efter det ska jag träffa min blivande gudsons mamma och hux flux kommer det vara onsdag och jag upptäcker att jag är på väg ner mot Öret igen.
Men den här gången känner jag mig inte alls stressad över att snart åka härifrån. (förutom det där med samvetet då)
Nej jag ser redan fram emot att komma hem. Jag vet inte riktigt vad det är men jag har det så jäkla bra där nere.
Uppskjutning
Idag är en sån där dag när man inte vill gå upp på morgonen.
Jag undvek det till fram på två på eftermiddagen när jag av ren ångest var tvungen att lämna min lilla drömvärld.
Jag kände inte för att göra något alls. Det gjorde jag inte heller.
Vid fyra fick jag ett sms; "utgång ikväll?"
Jag beslutade att skjuta upp mitt nya seriösa liv och bara skita i allt.
Jag kommer få precis vad jag behöver en sån här deppig dag: Lite vin och ett dansgolv att dela med mina tjejkompisar. Yeah!
Imorgon ska jag ta tag i saker.
Veronica Maggio-Måndagsbarn
http://www.youtube.com/watch?v=NtJxy0zc7nU
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu är det måndag snart
Och jag lever för ikväll
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
Men jag tror att alla snart har fått nog av mig
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut
Det är fullt en lördag klockan 5,
Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar
Då jag vaknar som ett vrak
Åh jag märker alla har - har fått nog av mig
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De är måndag snart
Men jag lever för ikväll
Föddes en lördag, mamma kalla mig för discotjej
Så på en lördag, ja då vet du var du hittar mig
Föddes en lördag, alla kallar mig för discotjej
Men man frågar sig…
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort Ve-ronica med dig själv
Helgen måste ta slut…
Du är ett måndagsbarn
Du är ett måndagsbarn
Jag undvek det till fram på två på eftermiddagen när jag av ren ångest var tvungen att lämna min lilla drömvärld.
Jag kände inte för att göra något alls. Det gjorde jag inte heller.
Vid fyra fick jag ett sms; "utgång ikväll?"
Jag beslutade att skjuta upp mitt nya seriösa liv och bara skita i allt.
Jag kommer få precis vad jag behöver en sån här deppig dag: Lite vin och ett dansgolv att dela med mina tjejkompisar. Yeah!
Imorgon ska jag ta tag i saker.
Veronica Maggio-Måndagsbarn
http://www.youtube.com/watch?v=NtJxy0zc7nU
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu är det måndag snart
Och jag lever för ikväll
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
Men jag tror att alla snart har fått nog av mig
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut
Det är fullt en lördag klockan 5,
Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar
Då jag vaknar som ett vrak
Åh jag märker alla har - har fått nog av mig
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De är måndag snart
Men jag lever för ikväll
Föddes en lördag, mamma kalla mig för discotjej
Så på en lördag, ja då vet du var du hittar mig
Föddes en lördag, alla kallar mig för discotjej
Men man frågar sig…
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort Ve-ronica med dig själv
Helgen måste ta slut…
Du är ett måndagsbarn
Du är ett måndagsbarn
Helgen
Den här helgen började redan i torsdags. Då kom nämligen två av mina favoriter till stan. Att ta en öl och snacka lite ledde som vanligt till hel utgång och vinglande steg hemåt.
Fredagen innebar shopping. Vi sprang runt på stan i timmar och han inte ens med en kaffe innan det var dags att gå hem och göra oss redo för Bettsys partaj. Jag blev alldeles för full och svarade min chef som vi träffade på Max med "det ska väl du skita i". Men det har jag bett om ursäkt för i nyktert tillstånd och hoppas att det är lugnt.
I lördags segade vi bara här hemma innan det var dags för mig att åka till jobbet. Idag åkte mina vänner hem till sitt igen. Det känns trist att vi inte han prata så mycket. Jag hade liksom tänkt att vi skulle sitta och dricka kaffe och bara babbla så där som man gör med sina fina. Men det får bli nästa gång. Jag saknar dem redan.
Men att jag två av de fyra senaste utekvällarna blivit lite för berusad utan att dricka särskilt mycket oroar mig och det känns skönt att jag nu inte ska gå ut på några veckor.
Idag skickade jag in sista seminareiuppgiften 23.59. Deadline var alltså midnatt.
Så min kortsiktiga plan baserad på de senaste veckorna är;
-Mindre alkohol mer sällan
-Lägga mer energi på mina studier
-Mer motion
-Sluta röka
-Boka tid hos studievägledare för framtidsplan
På söndag bär det av till Hemorten. Ärligt talat längtar jag inte så mycket, så bra tycker jag att det är i den här stan. Men det ska bli nice ändå. Jag ska umgås med mamma. Mysa med min syster och planera hennes bröllop. Träffa vänner.
Sånt är bra.
Sockerkaka
Jag har glömt nämna att jag bakade min första sockerkaka igår.
Är så stolt över mitt egenhändigt tillverkade bakverk.
Tänker hämta hit en bit och ett glas mjölk snart. (Jag har börjat äta i sängen om nätterna)
Skulle vilja värma den lite så den känns så där nybakad men jag vågar inte, mill börjar jobba tidigt och jag vill inte väcka med microljud. Synd.
Är så stolt över mitt egenhändigt tillverkade bakverk.
Tänker hämta hit en bit och ett glas mjölk snart. (Jag har börjat äta i sängen om nätterna)
Skulle vilja värma den lite så den känns så där nybakad men jag vågar inte, mill börjar jobba tidigt och jag vill inte väcka med microljud. Synd.
Coolness
Efter senaste utflykten till det vanliga söndagsdansgolvet har jag nu vänt på dygnet totalt. Seriously.
Jag kom hem runt nio på morgonen från efterfest och hotell frukost. Det är nästan så jag skäms.
Men samtidigt är jag 21 år gammal och borde inte alls tycka att det är jobbigt att jag var ute Hela Natten, igen. Det gör jag nog inte heller. Men ibland så smittas även jag av den där man ska lägga sig i tid så att man kommer upp på morgonen och kan göra en massa nyttiga saker medans solen står högt-känslan. Det är inte jag. Jag trivs bäst på natten och jag gillar att sova på förmiddagen. Med det kommer också att jag känner mig galet nöjd över mig själv de dagar jag frivilligt stiger ut genom porten innan kl 10 för att uträtta ärenden eller promenera, det händer inte ofta men jag känner mig liksom vuxen när jag gör det.
Skit samma. Solen lyser så sällan i den här staden att jag vaknar chockad rätt så tidigt och bara måste kliva upp de dagar det händer. Och jag blir på så där super bra humör och bara måste ut ut ut! Jag lider av solbrist.
Köpte förresten ett par nya brills här om veckan, planen är att införskaffa ett par stolar till balkongen sen är jag redo. Jag ska bo där ute när våren kommer.
Den här natten har jag hittills ägnat åt att glida runt på olika folks bloggar. Jag förundras över att det finns så coola personer där ute. Är dom så där fantastiska på riktigt eller låtsas de bara? Kryddar de lite i den anonyma bloggen bara för att inbilla läsarna att de är lite mer special än andra? De kanske känner sig lite coolare efter varje välskrivet inlägg?
Men nej. Jag tror dom är så där grymma. Det bara är så. De är smarta, humoristiska, kärleksfulla och snygga. De kan inte hjälpa det. Jag är avundsjuk. Jag vill också vara cool. (Nej jag är inte ironisk)
Men vad gör jag. Jag gnäller över att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Och kommer jag på det är det inte direkt grafiker, nej jag får för mig att jag vill bli florist. För att sedan ändra mig efter 24 tim.
Dessutom känns det som att alla coola människor går/har gått på Universitet. Efter att jag påbörjat min distanskurs i ett helt ocoolt ämne är jag nu avskräckt och funderar på folkis.
Iofs har jag fått för mig att det är ganska skönt folk som hänger på folkhögskola. Och inredningsdesign är väl lite spännande?
Nej nu ska jag sluta babbla om coolhet och nöja mig med att mina vänner är de snyggaste, smartaste, roligaste OCH coolaste personerna jag vet om. Och dom kanske gör att min image glänser lite extra.
Gud nu låter det som att jag bara nedvärderar och tycker synd om mig själv men så är det inte! Jag är bara inte Lika Cool som blogg-folket.
På torsdag 21.04 anländer två av the finest till Resecentrum. Jag längtar så jag nästan går sönder och tror det finns risk för tårar av glädje när jag ser dom. Enda gången jag gråtit av glädje var när min mamma och syster klev in i ankomsthallen i Malaga, men jag längtar lika mycket efter att få krama om dessa damer.
Ni vet vad ett par dagar tillsammans med saknade vänner innebär. Can't wait.
Dessutom är det dags för Bettsys födelsedagspartaj med sushi och Malaga chicks. Den här helgen kan inte bli annat än bra.
Nu tänker jag fortsätta läsa chickflick boken om tjugo nånting tjejen som går igenom en livskris för att allt sen ska lösa sig på nåt mirakulöst vis och livet blir 100 gånger bättre än vad det var innan krisen. Självklart innebär det klackar, champange och män. Jag vill också ha. Särskillt snygga män. Det känns som att jag börjar bli besatt av tanken på en het karl men jag pratar inte om det högt. Singel och självständig! Yeah! (Inte alltid roligt)
Jag kom hem runt nio på morgonen från efterfest och hotell frukost. Det är nästan så jag skäms.
Men samtidigt är jag 21 år gammal och borde inte alls tycka att det är jobbigt att jag var ute Hela Natten, igen. Det gör jag nog inte heller. Men ibland så smittas även jag av den där man ska lägga sig i tid så att man kommer upp på morgonen och kan göra en massa nyttiga saker medans solen står högt-känslan. Det är inte jag. Jag trivs bäst på natten och jag gillar att sova på förmiddagen. Med det kommer också att jag känner mig galet nöjd över mig själv de dagar jag frivilligt stiger ut genom porten innan kl 10 för att uträtta ärenden eller promenera, det händer inte ofta men jag känner mig liksom vuxen när jag gör det.
Skit samma. Solen lyser så sällan i den här staden att jag vaknar chockad rätt så tidigt och bara måste kliva upp de dagar det händer. Och jag blir på så där super bra humör och bara måste ut ut ut! Jag lider av solbrist.
Köpte förresten ett par nya brills här om veckan, planen är att införskaffa ett par stolar till balkongen sen är jag redo. Jag ska bo där ute när våren kommer.
Den här natten har jag hittills ägnat åt att glida runt på olika folks bloggar. Jag förundras över att det finns så coola personer där ute. Är dom så där fantastiska på riktigt eller låtsas de bara? Kryddar de lite i den anonyma bloggen bara för att inbilla läsarna att de är lite mer special än andra? De kanske känner sig lite coolare efter varje välskrivet inlägg?
Men nej. Jag tror dom är så där grymma. Det bara är så. De är smarta, humoristiska, kärleksfulla och snygga. De kan inte hjälpa det. Jag är avundsjuk. Jag vill också vara cool. (Nej jag är inte ironisk)
Men vad gör jag. Jag gnäller över att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Och kommer jag på det är det inte direkt grafiker, nej jag får för mig att jag vill bli florist. För att sedan ändra mig efter 24 tim.
Dessutom känns det som att alla coola människor går/har gått på Universitet. Efter att jag påbörjat min distanskurs i ett helt ocoolt ämne är jag nu avskräckt och funderar på folkis.
Iofs har jag fått för mig att det är ganska skönt folk som hänger på folkhögskola. Och inredningsdesign är väl lite spännande?
Nej nu ska jag sluta babbla om coolhet och nöja mig med att mina vänner är de snyggaste, smartaste, roligaste OCH coolaste personerna jag vet om. Och dom kanske gör att min image glänser lite extra.
Gud nu låter det som att jag bara nedvärderar och tycker synd om mig själv men så är det inte! Jag är bara inte Lika Cool som blogg-folket.
På torsdag 21.04 anländer två av the finest till Resecentrum. Jag längtar så jag nästan går sönder och tror det finns risk för tårar av glädje när jag ser dom. Enda gången jag gråtit av glädje var när min mamma och syster klev in i ankomsthallen i Malaga, men jag längtar lika mycket efter att få krama om dessa damer.
Ni vet vad ett par dagar tillsammans med saknade vänner innebär. Can't wait.
Dessutom är det dags för Bettsys födelsedagspartaj med sushi och Malaga chicks. Den här helgen kan inte bli annat än bra.
Nu tänker jag fortsätta läsa chickflick boken om tjugo nånting tjejen som går igenom en livskris för att allt sen ska lösa sig på nåt mirakulöst vis och livet blir 100 gånger bättre än vad det var innan krisen. Självklart innebär det klackar, champange och män. Jag vill också ha. Särskillt snygga män. Det känns som att jag börjar bli besatt av tanken på en het karl men jag pratar inte om det högt. Singel och självständig! Yeah! (Inte alltid roligt)
natt-tänk
Alltid när jag är vaken lite för länge om natten infinner sig en särskild känsla. Jag har ännu inte kommit fram till om det finns ett namn på den känslan eller ej.
Jag känner mig inte glad. Inte ledsen. Ibland en aning sorgsen men ändå på ett bra sätt.
Bittersweet.
Jag får lust att höra av mig till mäniskor som en gång varit speciella. Det kan ha varit under en lång period eller kanske bara för ett dygn. Men till såna som på ett eller annat sätt etsat sig fast i mitt minne, som en gång fick mig att känna något.
Och jag kan få lust att bara skicka iväg en påminnelse om vad det var och se om den andra har samma uppfattning om det. Är det jag som förvandlat något helt meningslöst till något fint? Var det jag som var naiv nog att ta det till mig och spara det någonstans i en liten vrå, för att minnas just dessa nätter?
Jag vet inte. Vissa dagar ser jag helt krasst på livet/verkligheten och känner mig nästan lite hård. Andra dagar förvandlas jag till en drömmande person som ser allt här i världen som något fint och speciellt.
Kärleken. Det finns några få män som har rört vid mitt liv på ett eller annat sätt. Jag erkänner det inte för någon men jag drömmer fortfarande om en återförening. Vi ska inse att vi är menade. Det ska slå gnistor, det ska vara självklart.
Kanske var det jag som krossade ett hjärta, kanske var det mitt som blev krossat. Kanske var det bara ett one-night. Inget av det spelar någon roll. Ibland låter jag mig drömma. Sen vaknar jag självklart upp och säger åt mig själv att inte vara dum. Det fanns aldrig. Det är jag själv som gjort om och förfinat.
Men det behöver inte handla om kärlek. Det kan vara vänskap. Det kan vara platser. Det kan vara personer jag egentligen aldrig kände men som jag gärna skulle vilja sitta med en hel natt och bara prata. Det är om natten jag mjuknar, öppnas upp och försöker få andra att börja berätta.
Att jag är vaken denna natt beror på att jag försöker skjuta upp morgondagen. Jag är jobbigt medveten om att det inte fungerar, jag ser hur siffrorna på den digitala klockan ändras gång på gång. Egentligen är det ju bara att somna, vakna upp och ta tag i den. Morgondagen. Det handlar egentligen bara om det värdsliga. Ingenting som jag inte klarar av. Jag känner bara inte för det.
Jag känner mig inte glad. Inte ledsen. Ibland en aning sorgsen men ändå på ett bra sätt.
Bittersweet.
Jag får lust att höra av mig till mäniskor som en gång varit speciella. Det kan ha varit under en lång period eller kanske bara för ett dygn. Men till såna som på ett eller annat sätt etsat sig fast i mitt minne, som en gång fick mig att känna något.
Och jag kan få lust att bara skicka iväg en påminnelse om vad det var och se om den andra har samma uppfattning om det. Är det jag som förvandlat något helt meningslöst till något fint? Var det jag som var naiv nog att ta det till mig och spara det någonstans i en liten vrå, för att minnas just dessa nätter?
Jag vet inte. Vissa dagar ser jag helt krasst på livet/verkligheten och känner mig nästan lite hård. Andra dagar förvandlas jag till en drömmande person som ser allt här i världen som något fint och speciellt.
Kärleken. Det finns några få män som har rört vid mitt liv på ett eller annat sätt. Jag erkänner det inte för någon men jag drömmer fortfarande om en återförening. Vi ska inse att vi är menade. Det ska slå gnistor, det ska vara självklart.
Kanske var det jag som krossade ett hjärta, kanske var det mitt som blev krossat. Kanske var det bara ett one-night. Inget av det spelar någon roll. Ibland låter jag mig drömma. Sen vaknar jag självklart upp och säger åt mig själv att inte vara dum. Det fanns aldrig. Det är jag själv som gjort om och förfinat.
Men det behöver inte handla om kärlek. Det kan vara vänskap. Det kan vara platser. Det kan vara personer jag egentligen aldrig kände men som jag gärna skulle vilja sitta med en hel natt och bara prata. Det är om natten jag mjuknar, öppnas upp och försöker få andra att börja berätta.
Att jag är vaken denna natt beror på att jag försöker skjuta upp morgondagen. Jag är jobbigt medveten om att det inte fungerar, jag ser hur siffrorna på den digitala klockan ändras gång på gång. Egentligen är det ju bara att somna, vakna upp och ta tag i den. Morgondagen. Det handlar egentligen bara om det värdsliga. Ingenting som jag inte klarar av. Jag känner bara inte för det.
Pucko
Trots att jag var väldigt bestämd i mitt val att skippa kryssningen bar det ut på dansgolvet igår igen. Jag hade bokat in mys i soffan men bara för att jag har så sjukt goa tjejer omkring mig så gick planen i stöpet. Jag kunde inte säga nej.
Jag hade riktigt kul. Igen. Antagligen lite för kul med tanke på hur kvällen avslutades. Partyprinsessan hoppade in i en taxi med kanske inte det smartaste valet av man. Men men, det var roligt och inga allt för allvarligheter försiggick..
Och jag peppar fortfarande för kommande söndag. Då ska jag ut och spana efter norsken med det fina fina leendet, dessutom ska J och V med för att se att allt går rätt till. Jag är en aning rädd att han ska ha glömt mig och hoppas nästan lite att han inte dyker upp, då kan han vara ett fint minne från ett lätt diffust nattligt möte..
Jag fick en stark känsla av Spanien inom mig igår när vi satt längs med en bardisk och drack Corona. (coronita)
Jag vill tillbaka. Om bara för en lite stund.
Den här veckan har jag hemtenta. I en kurs jag knappt deltagit i. Smart tjej.
Men jag ska försöka.
Och jag ska vara grym i de kommade tre delkurserna. Grym.
Här om dagen bestämde jag mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Det finns ingen sån utbildning här i stan.
Jag måste gå till en studievägledare och komma fram till en flytt-fri lösning.
Oscar Wilde skrev en gång (fast på engelska);
Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna.
Jag hade riktigt kul. Igen. Antagligen lite för kul med tanke på hur kvällen avslutades. Partyprinsessan hoppade in i en taxi med kanske inte det smartaste valet av man. Men men, det var roligt och inga allt för allvarligheter försiggick..
Och jag peppar fortfarande för kommande söndag. Då ska jag ut och spana efter norsken med det fina fina leendet, dessutom ska J och V med för att se att allt går rätt till. Jag är en aning rädd att han ska ha glömt mig och hoppas nästan lite att han inte dyker upp, då kan han vara ett fint minne från ett lätt diffust nattligt möte..
Jag fick en stark känsla av Spanien inom mig igår när vi satt längs med en bardisk och drack Corona. (coronita)
Jag vill tillbaka. Om bara för en lite stund.
Den här veckan har jag hemtenta. I en kurs jag knappt deltagit i. Smart tjej.
Men jag ska försöka.
Och jag ska vara grym i de kommade tre delkurserna. Grym.
Här om dagen bestämde jag mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Det finns ingen sån utbildning här i stan.
Jag måste gå till en studievägledare och komma fram till en flytt-fri lösning.
Oscar Wilde skrev en gång (fast på engelska);
Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna.
Vinter
Jag åkte upp till Sälen för några dagar och bara njöt. Brände alldeles för mycket pengar, gick sönder och var full varje dag. Det var fint. Jag var glad.
Sen tog jag tåget till Örebro. Trots att jag bara varit borta fem dagar längtade jag tillbaka och det kändes på riktigt som att komma hem. Och att det stod en bukett med lila/rosa tulpaner på köksbordet när jag klev in gjorde allt ännu finare. Jag har världens bästa grannar, tror de ska få en egen nyckel.
Jobbade ett par dagar och sen blev det söndag. Alltså var det dags för utgång. Viktor kom hit och drack vin, sen missade vi bussen och joggade in till stan för att möta upp några till, och efter det gick vi vidare till krogen. Och där satt en massa annat folk från jobbet och som vanligt när cheferna är med och partar bjuds det på bubbel och shots. Vi ägde dansgolvet den natten.
På vägen mellan garderoben och efterfesten blev jag förälskad i stans finaste norsk. Han var så söt att jag var tvungen att stirra ner på mina skor när han log. Men istället för att följa med hans gäng på efterfest eller ens byta nummer hojtade jag något i stil med "är det meningen så kommer det hända!" och följde med de andra. Blev sen dumförklarad av hela arbetsstyrkan för min lättsamma inställning men håller god min och hoppas att han står där igen någon söndag, med sitt fina fina leende.
Efterfesten känns en aning diffus. Jag och Jossan försökte ringa vår tredje chef (som tack och lov hade mobilen avstängd) och jag var bara tvungen att berätta Hemligheter för folk. Jesus.
Sen är det bara svart från att jag kommer till parkeringen utanför mitt hus till att jag vaknar upp till mitt livs värsta bakfylla. Det är ingen överdrift. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Så nära koma (coma?) har jag aldrig varit.
Ungefär en timme efter att grannarna varit förbi och tittat på mig kommer Bettsy tillbaka, "Här får du, bästa botemedlet mot bakfylla". Hon har alltså varit på pressbyrån och då köpt en Cola till mig. (Har jag sagt att jag har världens bästa grannar..?)
Men men. Jag ska låta min lever vila för en stund. Jag tänker ta min kropps protester på allvar och bara plugga, äta godis o apelsiner och mysa. Tar ett moget beslut och hoppar kryssningen på söndag. Det går inte.
Sen kom C på besök och det var mysigt som vanligt. Efter det har jag varit halvsjuk, jobbat och pluggat. Försökt iaf. Det är sjukt svårt. Varför handlar första delkursen om vetenskaplig forskning? Varje gång jag loggar in på studentportalen vill jag dö.
Väcktes upp av två gubbar idag som ville lägga in två små dosor i min lägenhet. Radonmätning tydligen. Använder man ens sånt när man bygger hus nu för tiden?
Men iaf. Efter det var jag och Bettsy ute på mysigaste promenaden i ett tidvis soligt vinterlandskap med två små jyckar. Bara runt hörnet är det som att komma ut på landet. Hur bra som helst!
Svarta faran/rock star/Sigge och fina lilla damen Ester i armarna på B.
Sen tog jag tåget till Örebro. Trots att jag bara varit borta fem dagar längtade jag tillbaka och det kändes på riktigt som att komma hem. Och att det stod en bukett med lila/rosa tulpaner på köksbordet när jag klev in gjorde allt ännu finare. Jag har världens bästa grannar, tror de ska få en egen nyckel.
Jobbade ett par dagar och sen blev det söndag. Alltså var det dags för utgång. Viktor kom hit och drack vin, sen missade vi bussen och joggade in till stan för att möta upp några till, och efter det gick vi vidare till krogen. Och där satt en massa annat folk från jobbet och som vanligt när cheferna är med och partar bjuds det på bubbel och shots. Vi ägde dansgolvet den natten.
På vägen mellan garderoben och efterfesten blev jag förälskad i stans finaste norsk. Han var så söt att jag var tvungen att stirra ner på mina skor när han log. Men istället för att följa med hans gäng på efterfest eller ens byta nummer hojtade jag något i stil med "är det meningen så kommer det hända!" och följde med de andra. Blev sen dumförklarad av hela arbetsstyrkan för min lättsamma inställning men håller god min och hoppas att han står där igen någon söndag, med sitt fina fina leende.
Efterfesten känns en aning diffus. Jag och Jossan försökte ringa vår tredje chef (som tack och lov hade mobilen avstängd) och jag var bara tvungen att berätta Hemligheter för folk. Jesus.
Sen är det bara svart från att jag kommer till parkeringen utanför mitt hus till att jag vaknar upp till mitt livs värsta bakfylla. Det är ingen överdrift. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Så nära koma (coma?) har jag aldrig varit.
Ungefär en timme efter att grannarna varit förbi och tittat på mig kommer Bettsy tillbaka, "Här får du, bästa botemedlet mot bakfylla". Hon har alltså varit på pressbyrån och då köpt en Cola till mig. (Har jag sagt att jag har världens bästa grannar..?)
Men men. Jag ska låta min lever vila för en stund. Jag tänker ta min kropps protester på allvar och bara plugga, äta godis o apelsiner och mysa. Tar ett moget beslut och hoppar kryssningen på söndag. Det går inte.
Sen kom C på besök och det var mysigt som vanligt. Efter det har jag varit halvsjuk, jobbat och pluggat. Försökt iaf. Det är sjukt svårt. Varför handlar första delkursen om vetenskaplig forskning? Varje gång jag loggar in på studentportalen vill jag dö.
Väcktes upp av två gubbar idag som ville lägga in två små dosor i min lägenhet. Radonmätning tydligen. Använder man ens sånt när man bygger hus nu för tiden?
Men iaf. Efter det var jag och Bettsy ute på mysigaste promenaden i ett tidvis soligt vinterlandskap med två små jyckar. Bara runt hörnet är det som att komma ut på landet. Hur bra som helst!
Svarta faran/rock star/Sigge och fina lilla damen Ester i armarna på B.
Nya grannar!
Idag flyttade äntligen Bettsy och Jennifer in i mitt hus. Två trappor ner. Vi behöver inte ens ta på oss skor för att hälsa på varandra. Det är nice.
Så jag har mest hängt där nere under kvällen som gått. Beställde hem pizza med J, lekte tekniker och kopplade in deras tv, drack té + oboy och njöt av att ha fått två så fina/skojiga grannar.
Satt och glodde medan B packade in sina kläder i sin garderob vilket ledde till att jag fick ångest över min egen. Så när jag kom upp till mitt eget lilla hem runt 00.30 slog jag på stereon och försökte styra upp min. Det gick sådär. Jag behöver en byrå och fler galgar..
Well well, eftersom jag har planerat att komma upp i skaplig tid imorgon är det väl bäst att jag hoppar i säng. Nu är klockan strax 03.00 och jag vill slå mig själv för att jag har så dålig självdisciplin.
Så jag har mest hängt där nere under kvällen som gått. Beställde hem pizza med J, lekte tekniker och kopplade in deras tv, drack té + oboy och njöt av att ha fått två så fina/skojiga grannar.
Satt och glodde medan B packade in sina kläder i sin garderob vilket ledde till att jag fick ångest över min egen. Så när jag kom upp till mitt eget lilla hem runt 00.30 slog jag på stereon och försökte styra upp min. Det gick sådär. Jag behöver en byrå och fler galgar..
Well well, eftersom jag har planerat att komma upp i skaplig tid imorgon är det väl bäst att jag hoppar i säng. Nu är klockan strax 03.00 och jag vill slå mig själv för att jag har så dålig självdisciplin.
Morgon
Det blev ingen skridskoåkning. En fot är paj och resten av flickorna är sjuka.
Istället mötte jag upp Malin och knatade hem till henne. Hon bjöd på kaffe och kaka. Nice. Sen kom Madde hem och vi kom fram till att vi måste hänga mer. Det krävs ju ingen nobelmiddag för att vi ska ses tyckte Malin och jag höll helt klart med.
Och sen berättade hon om hur hennes vän föreläst om att man klarar sig själv, männen är bara en bonus... Mycket clever flicka tyckte jag och det kändes som att nån just satt ord på min inställning. Självständighet. Bonus. Fast just nu skulle det vara skoj med bonus. Ny och spännande bonus.. Men men.
Lite senare bajkade jag in till stan för att genomföra skridskoåkningens plan-b.
Tre av oss lagade middag hemma hos Jonna. Då föddes idén till att vi ska renovera hennes kök. Jonna spacklar. Jag målar. Josephine ska sitta på en stol. Hon kanske får rita lite på golv-pappen. Det blir kul.
Efter det var det dags att gå till jobbet.
Sjukt seg kväll men jag fick iaf skratta åt Viktors imitation av blondinbella. Och så skvallrade vi lite om personalfesten såklart. En chef var nervös och funderade högt över att han borde snacka med en av de andra tjejerna.. Jo det kan ju vara bra sa jag.
Personalfesten hade allt; fri bar, skratt, bråk, tårar, dans, fylla.. Och champange.
Och just det ja, jag ska tydligen på date med Viktors bästa vän. Hmm. "Jorå det här har vi planerat serru.."
Nu är klockan 06.46
Jag har inget att läsa så det känns helt omöjligt att varva ner. Spanar runt på fejjan och folks bloggar istället..
Min dygnsrytm blir bara värre och värre.
Snart slänger jag huvudet i väggen. Hårt.
Istället mötte jag upp Malin och knatade hem till henne. Hon bjöd på kaffe och kaka. Nice. Sen kom Madde hem och vi kom fram till att vi måste hänga mer. Det krävs ju ingen nobelmiddag för att vi ska ses tyckte Malin och jag höll helt klart med.
Och sen berättade hon om hur hennes vän föreläst om att man klarar sig själv, männen är bara en bonus... Mycket clever flicka tyckte jag och det kändes som att nån just satt ord på min inställning. Självständighet. Bonus. Fast just nu skulle det vara skoj med bonus. Ny och spännande bonus.. Men men.
Lite senare bajkade jag in till stan för att genomföra skridskoåkningens plan-b.
Tre av oss lagade middag hemma hos Jonna. Då föddes idén till att vi ska renovera hennes kök. Jonna spacklar. Jag målar. Josephine ska sitta på en stol. Hon kanske får rita lite på golv-pappen. Det blir kul.
Efter det var det dags att gå till jobbet.
Sjukt seg kväll men jag fick iaf skratta åt Viktors imitation av blondinbella. Och så skvallrade vi lite om personalfesten såklart. En chef var nervös och funderade högt över att han borde snacka med en av de andra tjejerna.. Jo det kan ju vara bra sa jag.
Personalfesten hade allt; fri bar, skratt, bråk, tårar, dans, fylla.. Och champange.
Och just det ja, jag ska tydligen på date med Viktors bästa vän. Hmm. "Jorå det här har vi planerat serru.."
Nu är klockan 06.46
Jag har inget att läsa så det känns helt omöjligt att varva ner. Spanar runt på fejjan och folks bloggar istället..
Min dygnsrytm blir bara värre och värre.
Snart slänger jag huvudet i väggen. Hårt.
Dags för uppdatering
2009
Ett nytt år. Och som mamma sa, ett bättre år för flera av oss.
Den senaste månaden har varit fylld av både tårar och skratt. Jag har varit känsligare än jag varit på många år men det har sin förklaring. När ens värld vänds upp och ner, vem har inte svårt att hålla känslorna i styr?
Men nu. När jag kom tillbaka till stan efter nyår så var det som att allt vände, jag ser fram emot det som kommer utan att vara rädd. Och jag är mer än övertygad om att det kommer bli bra. För första gången känner jag mig ensam men det gör mig starkare, och jag har Så fina personer i mitt liv.
Jag har fått ett jobb som jag trivs med. Jag ser inte direkt hela min framtid där men it´s good for now och folket är bra. (Förutom en galen bartender som fick mig att gråta men det är en annan historia)
Jag har anmält mig till en kurs på umeå universitet, distans, och hoppas på att jag får läsa den. Har inte riktigt fattat om jag har kommit in eller inte men det ska jag ta reda på imorgon.
Och jag träffar hela tiden nya människor som gör att hela staden känns trevligare!
Ibland känns det som att jag bara kör på för att jag bestämt mig för något utan att riktigt tänka, mest för att slutföra. Men när jag tänker på det så är jag glad att det är så jag fungerar, för det blir alltid bra. Det har det alltid blivit och jag litar på att det är så det kommer fortsätta bli, antingen just det jag håller på med för tillfället eller så leder det till något annat.
Jag känner mig positiv igen och är sjukt glad och tacksam över de fina och stöttande människorna som jag har omkring mig. Vid minsta vacklande har någon av dem pushat mig och påmint mig om vem jag är och vad jag klarar. Thanks.
Inom den närmsta månaden blir det nog en del besök från andra städer. Det känns bra. Mysigt med lite sällskap i hemmet, jag är ganska dålig på att bo själv..
Och sen bär det av till Sälen med flickorna. Tjo! Ser verkligen fram emot det! Fast jag bävar verkligen för att ta ledigt, det känns inte bra så här i början men jag hoppas de förstår, man planerar ju sitt liv liksom..
Mitt mission för den här vintern är att jag ska åka skridskor och snowboard. På fredag blir det skridskor och i februari blir det snowboard. Yeah!
Och nu ska jag försöka somna, har vänt på dygnet helt och hållet..
Blommor av stål
Idag har jag varit på teater. Det är något av det bästa jag vet. Jag älskar teater!
Såg en föreställning som handlar om kvinnlig vänskap. Jag grät.
Sen åt jag middag med min syster och mamma. Drack vin och whiskey.
Jag jobbar på att lära mig att dricka whiskey, det ser så coolt ut. Jag önskar mig en flaska i julklapp.
En flaska whiskey och en symaskin.
Annars mår jag bra. Efter bara ett par dagar saknar jag lägenheten. Trots kalsong/porr-mannen tvärs över.
Nu krävs bara ett jobb sen är allt på topp. Tror jag. Jo.
Om en vecka bär det av till Mora. Jag ser fram emot det. Att hälsa på i mora är något av det bästa jag vet. Jag uppskattar det så himla mycket mer när jag har lite panik över att jag snart ska åka därifrån.
Jag och Kompis ska ut med våra mammor. Sen ut och röja för oss själva. Nice.
Idag loggade jag in på Facebook för en gångs skull. Jag insåg att jag blir fan inte bra på bild. Och så har jag blivit sämst på att stava. Måste börja plugga snart så man får använda hjärnan lite..
Ska kolla upp det i veckan. På måndag eller tisdag. Jag borde få tjuvstarta lite, det får ju Bettsy.
Och på tal om Fröken B, hon och hennes söta vän Jennifer kanske flyttar in i huset bredvid! Jag hoppas!
Men jaja. De närmsta planerna;
Alternativ 1, FIXA JOBB!
Alternativ 2, Fixa in mig på universitetet.
Såg en föreställning som handlar om kvinnlig vänskap. Jag grät.
Sen åt jag middag med min syster och mamma. Drack vin och whiskey.
Jag jobbar på att lära mig att dricka whiskey, det ser så coolt ut. Jag önskar mig en flaska i julklapp.
En flaska whiskey och en symaskin.
Annars mår jag bra. Efter bara ett par dagar saknar jag lägenheten. Trots kalsong/porr-mannen tvärs över.
Nu krävs bara ett jobb sen är allt på topp. Tror jag. Jo.
Om en vecka bär det av till Mora. Jag ser fram emot det. Att hälsa på i mora är något av det bästa jag vet. Jag uppskattar det så himla mycket mer när jag har lite panik över att jag snart ska åka därifrån.
Jag och Kompis ska ut med våra mammor. Sen ut och röja för oss själva. Nice.
Idag loggade jag in på Facebook för en gångs skull. Jag insåg att jag blir fan inte bra på bild. Och så har jag blivit sämst på att stava. Måste börja plugga snart så man får använda hjärnan lite..
Ska kolla upp det i veckan. På måndag eller tisdag. Jag borde få tjuvstarta lite, det får ju Bettsy.
Och på tal om Fröken B, hon och hennes söta vän Jennifer kanske flyttar in i huset bredvid! Jag hoppas!
Men jaja. De närmsta planerna;
Alternativ 1, FIXA JOBB!
Alternativ 2, Fixa in mig på universitetet.
Jag har fått en ny sambo!
En bild säger mer än tusen ord..
Jag bara älskar den här bilden!
Busted
Yeah I got busted
so I used my one phonecall
to dedicate a song to you on the radio..
Om jag någonsin faller för en badboy hoppas jag att han är lika romantisk som Jens Lekman! Heh.
Det snöade i Mora idag.
Och by the way. Jag flyttar på lördag! Tjo!
so I used my one phonecall
to dedicate a song to you on the radio..
Om jag någonsin faller för en badboy hoppas jag att han är lika romantisk som Jens Lekman! Heh.
Det snöade i Mora idag.
Och by the way. Jag flyttar på lördag! Tjo!
Örebro
Jag har helt tagit avstånd från internet den senaste tiden men nu kunde jag inte hålla mig längre.
Och tur var väl det. Nu när jag har glidit runt på de obligatoriska sidorna har jag ett litet glatt pirr i magen.
Små meddelanden och mail från systrar, bekanta och någon som en gång i tiden var en del av min vardag. Det är märkligt det där med att man ibland kommer att tänka på någon man inte sett/pratat med på evigheter och att den sen helt plötligt hör av sig. Sånt gillar jag, Det behöver inte vara något speciellt utan ett litet hej som tecken på att man faktiskt inte är bortglömd.
En stor del av mitt glada pirr:
Alldeles för en kort stund sedan insåg jag att jag och min kompis ska flytta till örebro om 10 dagar. 10 dagar! Det gör mig glad. Jag ser fram emot allt det nya. Och att vara ny. Jag älskar att bo på nya ställen. Och mitt i alltihop finns Bettsy! Det kunde inte bli bättre. Att jag gör det här med fröken Björck är helt enkelt pricken över i:et. Nu tar vi steget från Kompis till Sambo! Eller Kombo.
Det här kommer bli så bra!
Och det känns så jäkla bra att jag den här gången kommer lämna Mora med ett litet litet sting av sorg. För den här gången har Mora varit bra. Och jag kommer faktiskt sakna stället. Men jag längtar inte bort mindre för det!
Nej nu känner jag mig så glad och virrig av min plötsliga insikt att jag måste sluta skriva.
Synd att jag inte har vin hemma.
Och tur var väl det. Nu när jag har glidit runt på de obligatoriska sidorna har jag ett litet glatt pirr i magen.
Små meddelanden och mail från systrar, bekanta och någon som en gång i tiden var en del av min vardag. Det är märkligt det där med att man ibland kommer att tänka på någon man inte sett/pratat med på evigheter och att den sen helt plötligt hör av sig. Sånt gillar jag, Det behöver inte vara något speciellt utan ett litet hej som tecken på att man faktiskt inte är bortglömd.
En stor del av mitt glada pirr:
Alldeles för en kort stund sedan insåg jag att jag och min kompis ska flytta till örebro om 10 dagar. 10 dagar! Det gör mig glad. Jag ser fram emot allt det nya. Och att vara ny. Jag älskar att bo på nya ställen. Och mitt i alltihop finns Bettsy! Det kunde inte bli bättre. Att jag gör det här med fröken Björck är helt enkelt pricken över i:et. Nu tar vi steget från Kompis till Sambo! Eller Kombo.
Det här kommer bli så bra!
Och det känns så jäkla bra att jag den här gången kommer lämna Mora med ett litet litet sting av sorg. För den här gången har Mora varit bra. Och jag kommer faktiskt sakna stället. Men jag längtar inte bort mindre för det!
Nej nu känner jag mig så glad och virrig av min plötsliga insikt att jag måste sluta skriva.
Synd att jag inte har vin hemma.
seeegt
Jag har på allvar börjat bli sugen på det här med att studera. Kollar runt på lite olika studiesidor nu när min dator verkar blivit lite piggare. Tyvärr förstår jag inte riktigt. Eller det verkar så komplicerat. Dålig info på nätet om just det som fångar mitt intresse.
Om jag skulle börja studera så vill jag göra det intensivt under en kortare tid. Typ KY-utbildning. Inriktat.
Jag är inte alls sugen på att starta en treårig utbildning som man liksom inte får ut ett färdigt yrke av.
Jag har rätt länge funderat på typ scripta eller rekvisitör. Tyvärr kan man inte utbilda sig till just de yrkena. Antingen måste man läsa en mer allmän tv/film-produktions utbildning, eller så får man jobba sig dit.
Och så hittade jag PR-assistent. Det verkar kul. Men jag fattar inte upplägget på utbildningen. Det är inte CSN berättigat heller och det känns lite läskigare att ta ett vanligt banklån.. Iaf så har jag beställt information om PR grejen så jag väntar och ser..
Örebroplanerna står helt still. Det är så fruktansvärt frustrerande att man inte kan göra något för att få en lägenhet snabbare. Att bara sitta och vänta på att dagarna går för att man ska få lite fler köpoäng. Varför hyr inte folk ut i andrahand?? Hur gör man när man vill flytta till en ny stad?
För att fördriva tiden målar jag en möbel. Promenerar. Läser. Stickar lite.
Men oron har lagt sig.
Jag mötte en av mina största rädslor och hoppade upp i gyn-stolen. Det gick bra och i det ämnet har jag iaf ingen anledning till oro. Ingen cancer eller risk för sterilitet.
Andra saker löser sig själv. Vissa är på bättringsvägen och andra blir gladare.
Och till följd av att en del oro löser sig släpper det andra också. All den där onödiga oron som jag inte kan göra något åt. Det löser sig helt enkelt.
En natt beställde jag album och filmer. Johnossis senaste som jag helt enkelt missat. En Bob Dylan box som jag bara var tvungen att skaffa. Och två filmer som jag förälskade mig i första gången jag såg dem, Juno och Little miss sunshine.
Så fort jag har tråkigt konsumerar jag. Eller så fort jag är på bra humör. Eller om jag bara vill ha något.
Det är en sak jag ska jobba på. Handla mindre. Lägga av med alla onödiga inköp. (Musiken och filmerna räknas ej)
Men kläder och skor. Inget av det är egentligen livsviktigt, även om jag tror det ibland.
När jag pratade med Helen insåg jag något. Jag saknar att vara borta. Hemifrån. Är det konstigt?
Sommaren som passerat i Mora har varit ovanligt bra. Men nu när hösten är här på riktigt börjar gamla tankemönster och känslor återkomma. Hur många gånger har jag inte tänkt "dags att göra något åt situationen"? Varje gång slås jag tillbaka av känslan av omöjlighet. Eller hopplöshet. Varför kan man inte bara göra det enkelt för sig själv? Det är ju bara jag själv som står ivägen. Egentligen.
Och bristen på cash.
Om jag skulle börja studera så vill jag göra det intensivt under en kortare tid. Typ KY-utbildning. Inriktat.
Jag är inte alls sugen på att starta en treårig utbildning som man liksom inte får ut ett färdigt yrke av.
Jag har rätt länge funderat på typ scripta eller rekvisitör. Tyvärr kan man inte utbilda sig till just de yrkena. Antingen måste man läsa en mer allmän tv/film-produktions utbildning, eller så får man jobba sig dit.
Och så hittade jag PR-assistent. Det verkar kul. Men jag fattar inte upplägget på utbildningen. Det är inte CSN berättigat heller och det känns lite läskigare att ta ett vanligt banklån.. Iaf så har jag beställt information om PR grejen så jag väntar och ser..
Örebroplanerna står helt still. Det är så fruktansvärt frustrerande att man inte kan göra något för att få en lägenhet snabbare. Att bara sitta och vänta på att dagarna går för att man ska få lite fler köpoäng. Varför hyr inte folk ut i andrahand?? Hur gör man när man vill flytta till en ny stad?
För att fördriva tiden målar jag en möbel. Promenerar. Läser. Stickar lite.
Men oron har lagt sig.
Jag mötte en av mina största rädslor och hoppade upp i gyn-stolen. Det gick bra och i det ämnet har jag iaf ingen anledning till oro. Ingen cancer eller risk för sterilitet.
Andra saker löser sig själv. Vissa är på bättringsvägen och andra blir gladare.
Och till följd av att en del oro löser sig släpper det andra också. All den där onödiga oron som jag inte kan göra något åt. Det löser sig helt enkelt.
En natt beställde jag album och filmer. Johnossis senaste som jag helt enkelt missat. En Bob Dylan box som jag bara var tvungen att skaffa. Och två filmer som jag förälskade mig i första gången jag såg dem, Juno och Little miss sunshine.
Så fort jag har tråkigt konsumerar jag. Eller så fort jag är på bra humör. Eller om jag bara vill ha något.
Det är en sak jag ska jobba på. Handla mindre. Lägga av med alla onödiga inköp. (Musiken och filmerna räknas ej)
Men kläder och skor. Inget av det är egentligen livsviktigt, även om jag tror det ibland.
När jag pratade med Helen insåg jag något. Jag saknar att vara borta. Hemifrån. Är det konstigt?
Sommaren som passerat i Mora har varit ovanligt bra. Men nu när hösten är här på riktigt börjar gamla tankemönster och känslor återkomma. Hur många gånger har jag inte tänkt "dags att göra något åt situationen"? Varje gång slås jag tillbaka av känslan av omöjlighet. Eller hopplöshet. Varför kan man inte bara göra det enkelt för sig själv? Det är ju bara jag själv som står ivägen. Egentligen.
Och bristen på cash.
Oro
När jag inte har så mycket att göra om dagarna leder det till att jag börjar oroa mig för olika saker om kvällarna.
Just nu oroar jag mig för en hel del.
Jag oroar mig för att jag har en oupptäckt könssjukdom vilket kommer leda till sterilitet. Kanske har det redan hänt mig? Kommer jag aldrig ha möjligheten att bli gravid? Vilka olika hjälpmedel finns det nu då så att man på konstgjord väg ändå kan bära ett barn?
Jag oroar mig för att man inte blir kallad för cellprov förren man fyller 23. Tänk om jag har livmoderhalscancer?
Jag oroar mig för att jag har förlorat förmågan att bli kär på riktigt. Kommer det bli så att jag en dag "nöjer" mig och alltid undrar hur det kunde ha varit?
Jag oroar mig för att jag har fastnat i den lilla staden och aldrig tar mig bort.
Jag oroar mig för att jag ska ta mig bort men att det blir fel.
Jag är rädd för att jag aldrig kommer komma på vad jag vill studera.
Och om jag inte börjar studera tänk om jag inte lyckas jobba mig dit jag vill komma.
Jag oroar mig för att jag vid 21 års ålder oroar mig för en massa saker som jag egentligen vet kommer lösa sig. Men om det inte gör det? Det finns faktiskt många olyckliga människor ute i världen.
Jag oroar mig för hur mina vänner mår.
Jag oroar mig för att jag under de senaste två åren trott mig veta vem som skulle bli far till mina barn, och nu när jag insett att så inte är fallet undrar jag om jag gått miste om någon riktigt fin under tiden.
Jag oroar mig för att det känns som att alla runt mig växer upp och att jag själv fortfarande känner mig som 17 år. Eller är det andra som mognar för snabbt? Barn. Hund. Hus. Förlovning. Utbildning.
Jag oroar mig för att jag aldrig ska kunna sluta röka.
Jag oroar mig för min far. Min mormor. Min morfar.
Jag oroar mig för min förbannade velighet.
Det finns belägg för en viss del av denna oro. En annan del är helt meningslös.
Jag hoppas att det snart händer något som sätter lite fart på tillvaron. Just nu känns det som att allt står still och jag kan inte ta ett enda långvarigt beslut pga av att jag inte vet hur länge jag kommer vara var.
Jag jobbar på det.
Just nu har jag två konkreta händelser att se fram emot.
Malins födelsedagsfest i Uppsala om 11 dagar.
Bettsys födelsedagsfest i Malaga i Februari.
Mellan dessa händelser är det bara mina egna funderingar, som eventuellt kommer bli till verklighet, som jag ser fram emot.
Jag ser fram emot att börja ett nytt jobb.
Jag ser fram emot att flytta.
Jag ser fram emot att inreda en ny lägnhet.
Jag ser fram emot att känna; "det här är hemma."
Jag ser fram emot att åka på semester.
Att träffa nya människor.
Att gå på dejt?
Jag ser fram emot att se vad som kommer hända bara jag fattar ett konskret beslut.
Jag ser fram emot att kunna svara på frågan; "Och vad ska du göra nu då?"
Och jag hoppas att min dator ska sluta porta mig från alla studiesidor så att jag kan börja leka med olika utbildningar med tanken.
Just nu oroar jag mig för en hel del.
Jag oroar mig för att jag har en oupptäckt könssjukdom vilket kommer leda till sterilitet. Kanske har det redan hänt mig? Kommer jag aldrig ha möjligheten att bli gravid? Vilka olika hjälpmedel finns det nu då så att man på konstgjord väg ändå kan bära ett barn?
Jag oroar mig för att man inte blir kallad för cellprov förren man fyller 23. Tänk om jag har livmoderhalscancer?
Jag oroar mig för att jag har förlorat förmågan att bli kär på riktigt. Kommer det bli så att jag en dag "nöjer" mig och alltid undrar hur det kunde ha varit?
Jag oroar mig för att jag har fastnat i den lilla staden och aldrig tar mig bort.
Jag oroar mig för att jag ska ta mig bort men att det blir fel.
Jag är rädd för att jag aldrig kommer komma på vad jag vill studera.
Och om jag inte börjar studera tänk om jag inte lyckas jobba mig dit jag vill komma.
Jag oroar mig för att jag vid 21 års ålder oroar mig för en massa saker som jag egentligen vet kommer lösa sig. Men om det inte gör det? Det finns faktiskt många olyckliga människor ute i världen.
Jag oroar mig för hur mina vänner mår.
Jag oroar mig för att jag under de senaste två åren trott mig veta vem som skulle bli far till mina barn, och nu när jag insett att så inte är fallet undrar jag om jag gått miste om någon riktigt fin under tiden.
Jag oroar mig för att det känns som att alla runt mig växer upp och att jag själv fortfarande känner mig som 17 år. Eller är det andra som mognar för snabbt? Barn. Hund. Hus. Förlovning. Utbildning.
Jag oroar mig för att jag aldrig ska kunna sluta röka.
Jag oroar mig för min far. Min mormor. Min morfar.
Jag oroar mig för min förbannade velighet.
Det finns belägg för en viss del av denna oro. En annan del är helt meningslös.
Jag hoppas att det snart händer något som sätter lite fart på tillvaron. Just nu känns det som att allt står still och jag kan inte ta ett enda långvarigt beslut pga av att jag inte vet hur länge jag kommer vara var.
Jag jobbar på det.
Just nu har jag två konkreta händelser att se fram emot.
Malins födelsedagsfest i Uppsala om 11 dagar.
Bettsys födelsedagsfest i Malaga i Februari.
Mellan dessa händelser är det bara mina egna funderingar, som eventuellt kommer bli till verklighet, som jag ser fram emot.
Jag ser fram emot att börja ett nytt jobb.
Jag ser fram emot att flytta.
Jag ser fram emot att inreda en ny lägnhet.
Jag ser fram emot att känna; "det här är hemma."
Jag ser fram emot att åka på semester.
Att träffa nya människor.
Att gå på dejt?
Jag ser fram emot att se vad som kommer hända bara jag fattar ett konskret beslut.
Jag ser fram emot att kunna svara på frågan; "Och vad ska du göra nu då?"
Och jag hoppas att min dator ska sluta porta mig från alla studiesidor så att jag kan börja leka med olika utbildningar med tanken.
Plånboken
En natt drömde jag att jag blivit polisanmäld för en massa olika saker. Jag fick ett helt kompendium som jag skulle läsa och fylla i. Mamma hjälpte till. Det var hennes röda opel vittnen sett mig köra runt i.
På morgonen ringer det en massa gånger utan att jag svarar. När jag sen gör mig redo för att gå till jobbet ringer mamma;
"har du pratat med polisen?"
"Va? Nej!" säger jag.
"de ringde och frågade efter dig. varför svarar du inte i telefon?"
Under den korta stunden trodde jag att jag skulle dö. Vad fan hade jag nu gjort? Det enda jag kunde komma på var att jag måste ha kört bil på nåt olagligt vis.
Iaf så visade det sig att det var stöldgodsavdelningen som hade ringt.
När jag precis kommit Malaga blev min plånbok stulen. Jag polisanmälde den inte.
Nu hade den kommit till polisstationen i Mora. Ett år och tre månader senare.
Det finns hopp.
På morgonen ringer det en massa gånger utan att jag svarar. När jag sen gör mig redo för att gå till jobbet ringer mamma;
"har du pratat med polisen?"
"Va? Nej!" säger jag.
"de ringde och frågade efter dig. varför svarar du inte i telefon?"
Under den korta stunden trodde jag att jag skulle dö. Vad fan hade jag nu gjort? Det enda jag kunde komma på var att jag måste ha kört bil på nåt olagligt vis.
Iaf så visade det sig att det var stöldgodsavdelningen som hade ringt.
När jag precis kommit Malaga blev min plånbok stulen. Jag polisanmälde den inte.
Nu hade den kommit till polisstationen i Mora. Ett år och tre månader senare.
Det finns hopp.
höst
Är hösten redan här?
Jag hoppas på att sommaren gör ett sista ryck och kommer tillbaka. För min skull. Jag har en känsla av att jag kommer vara otroligt bitter ända fram till våren annars. Jag tycker synd om mig själv för att jag inte haft några lediga dagar i solen.
Hela våren som var intalade jag mig själv och alla som undrade att jag under sommaren skulle ta ett beslut gällande vad som händer sen. Jag har nog gjort det. Fast det var mest en idé som slog mig en vanlig eftermiddag här hemma i soffan som jag delade med min bästa vän. Jag uttalade tanken högt och så blev det. Vi valde en stad. Imorgon ska jag skicka iväg en jobbansökan. En.
Och jag tror att det kommer kunna bli så himla bra. För det är ju det jag velat. Ha ett liv i en stad. På riktigt.
I söndags åkte jag till sandviken. Det var rätt bra.
Men sen, under hela måndagen kunde jag bara tänka på en sak;
They say the definition of madness is doing the same thing and expecting a different result..
Imorse var jag övertygad. På eftermiddagen funderade jag på om det finns nåt litet att ändra på. Nu vet jag inte ens om jag orkar försöka.
Om en vecka börjar semestern. Min och Kompis semester. Sämäster #2.
Sämäster 2006
Jag hoppas på att sommaren gör ett sista ryck och kommer tillbaka. För min skull. Jag har en känsla av att jag kommer vara otroligt bitter ända fram till våren annars. Jag tycker synd om mig själv för att jag inte haft några lediga dagar i solen.
Hela våren som var intalade jag mig själv och alla som undrade att jag under sommaren skulle ta ett beslut gällande vad som händer sen. Jag har nog gjort det. Fast det var mest en idé som slog mig en vanlig eftermiddag här hemma i soffan som jag delade med min bästa vän. Jag uttalade tanken högt och så blev det. Vi valde en stad. Imorgon ska jag skicka iväg en jobbansökan. En.
Och jag tror att det kommer kunna bli så himla bra. För det är ju det jag velat. Ha ett liv i en stad. På riktigt.
I söndags åkte jag till sandviken. Det var rätt bra.
Men sen, under hela måndagen kunde jag bara tänka på en sak;
They say the definition of madness is doing the same thing and expecting a different result..
Imorse var jag övertygad. På eftermiddagen funderade jag på om det finns nåt litet att ändra på. Nu vet jag inte ens om jag orkar försöka.
Om en vecka börjar semestern. Min och Kompis semester. Sämäster #2.
Sämäster 2006