milia

Jag åkte upp till Sälen för några dagar och bara njöt. Brände alldeles för mycket pengar, gick sönder och var full varje dag. Det var fint. Jag var glad.
Sen tog jag tåget till Örebro. Trots att jag bara varit borta fem dagar längtade jag tillbaka och det kändes på riktigt som att komma hem. Och att det stod en bukett med lila/rosa tulpaner på köksbordet när jag klev in gjorde allt ännu finare. Jag har världens bästa grannar, tror de ska få en egen nyckel.
Jobbade ett par dagar och sen blev det söndag. Alltså var det dags för utgång. Viktor kom hit och drack vin, sen missade vi bussen och joggade in till stan för att möta upp några till, och efter det gick vi vidare till krogen. Och där satt en massa annat folk från jobbet och som vanligt när cheferna är med och partar bjuds det på bubbel och shots. Vi ägde dansgolvet den natten.
På vägen mellan garderoben och efterfesten blev jag förälskad i stans finaste norsk. Han var så söt att jag var tvungen att stirra ner på mina skor när han log. Men istället för att följa med hans gäng på efterfest eller ens byta nummer hojtade jag något i stil med "är det meningen så kommer det hända!" och följde med de andra. Blev sen dumförklarad av hela arbetsstyrkan för min lättsamma inställning men håller god min och hoppas att han står där igen någon söndag, med sitt fina fina leende.
Efterfesten känns en aning diffus. Jag och Jossan försökte ringa vår tredje chef (som tack och lov hade mobilen avstängd) och jag var bara tvungen att berätta Hemligheter för folk. Jesus.
Sen är det bara svart från att jag kommer till parkeringen utanför mitt hus till att jag vaknar upp till mitt livs värsta bakfylla. Det är ingen överdrift. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte prata. Så nära koma (coma?) har jag aldrig varit.
Ungefär en timme efter att grannarna varit förbi och tittat på mig kommer Bettsy tillbaka, "Här får du, bästa botemedlet mot bakfylla". Hon har alltså varit på pressbyrån och då köpt en Cola till mig. (Har jag sagt att jag har världens bästa grannar..?)
Men men. Jag ska låta min lever vila för en stund. Jag tänker ta min kropps protester på allvar och bara plugga, äta godis o apelsiner och mysa. Tar ett moget beslut och hoppar kryssningen på söndag. Det går inte.
Sen kom C på besök och det var mysigt som vanligt. Efter det har jag varit halvsjuk, jobbat och pluggat. Försökt iaf. Det är sjukt svårt. Varför handlar första delkursen om vetenskaplig forskning? Varje gång jag loggar in på studentportalen vill jag dö.

Väcktes upp av två gubbar idag som ville lägga in två små dosor i min lägenhet. Radonmätning tydligen. Använder man ens sånt när man bygger hus nu för tiden?

Men iaf. Efter det var jag och Bettsy ute på mysigaste promenaden i ett tidvis soligt vinterlandskap med två små jyckar. Bara runt hörnet är det som att komma ut på landet. Hur bra som helst!

               
Svarta faran/rock star/Sigge och fina lilla damen Ester i armarna på B.