natt-tänk
Alltid när jag är vaken lite för länge om natten infinner sig en särskild känsla. Jag har ännu inte kommit fram till om det finns ett namn på den känslan eller ej.
Jag känner mig inte glad. Inte ledsen. Ibland en aning sorgsen men ändå på ett bra sätt.
Bittersweet.
Jag får lust att höra av mig till mäniskor som en gång varit speciella. Det kan ha varit under en lång period eller kanske bara för ett dygn. Men till såna som på ett eller annat sätt etsat sig fast i mitt minne, som en gång fick mig att känna något.
Och jag kan få lust att bara skicka iväg en påminnelse om vad det var och se om den andra har samma uppfattning om det. Är det jag som förvandlat något helt meningslöst till något fint? Var det jag som var naiv nog att ta det till mig och spara det någonstans i en liten vrå, för att minnas just dessa nätter?
Jag vet inte. Vissa dagar ser jag helt krasst på livet/verkligheten och känner mig nästan lite hård. Andra dagar förvandlas jag till en drömmande person som ser allt här i världen som något fint och speciellt.
Kärleken. Det finns några få män som har rört vid mitt liv på ett eller annat sätt. Jag erkänner det inte för någon men jag drömmer fortfarande om en återförening. Vi ska inse att vi är menade. Det ska slå gnistor, det ska vara självklart.
Kanske var det jag som krossade ett hjärta, kanske var det mitt som blev krossat. Kanske var det bara ett one-night. Inget av det spelar någon roll. Ibland låter jag mig drömma. Sen vaknar jag självklart upp och säger åt mig själv att inte vara dum. Det fanns aldrig. Det är jag själv som gjort om och förfinat.
Men det behöver inte handla om kärlek. Det kan vara vänskap. Det kan vara platser. Det kan vara personer jag egentligen aldrig kände men som jag gärna skulle vilja sitta med en hel natt och bara prata. Det är om natten jag mjuknar, öppnas upp och försöker få andra att börja berätta.
Att jag är vaken denna natt beror på att jag försöker skjuta upp morgondagen. Jag är jobbigt medveten om att det inte fungerar, jag ser hur siffrorna på den digitala klockan ändras gång på gång. Egentligen är det ju bara att somna, vakna upp och ta tag i den. Morgondagen. Det handlar egentligen bara om det värdsliga. Ingenting som jag inte klarar av. Jag känner bara inte för det.
Jag känner mig inte glad. Inte ledsen. Ibland en aning sorgsen men ändå på ett bra sätt.
Bittersweet.
Jag får lust att höra av mig till mäniskor som en gång varit speciella. Det kan ha varit under en lång period eller kanske bara för ett dygn. Men till såna som på ett eller annat sätt etsat sig fast i mitt minne, som en gång fick mig att känna något.
Och jag kan få lust att bara skicka iväg en påminnelse om vad det var och se om den andra har samma uppfattning om det. Är det jag som förvandlat något helt meningslöst till något fint? Var det jag som var naiv nog att ta det till mig och spara det någonstans i en liten vrå, för att minnas just dessa nätter?
Jag vet inte. Vissa dagar ser jag helt krasst på livet/verkligheten och känner mig nästan lite hård. Andra dagar förvandlas jag till en drömmande person som ser allt här i världen som något fint och speciellt.
Kärleken. Det finns några få män som har rört vid mitt liv på ett eller annat sätt. Jag erkänner det inte för någon men jag drömmer fortfarande om en återförening. Vi ska inse att vi är menade. Det ska slå gnistor, det ska vara självklart.
Kanske var det jag som krossade ett hjärta, kanske var det mitt som blev krossat. Kanske var det bara ett one-night. Inget av det spelar någon roll. Ibland låter jag mig drömma. Sen vaknar jag självklart upp och säger åt mig själv att inte vara dum. Det fanns aldrig. Det är jag själv som gjort om och förfinat.
Men det behöver inte handla om kärlek. Det kan vara vänskap. Det kan vara platser. Det kan vara personer jag egentligen aldrig kände men som jag gärna skulle vilja sitta med en hel natt och bara prata. Det är om natten jag mjuknar, öppnas upp och försöker få andra att börja berätta.
Att jag är vaken denna natt beror på att jag försöker skjuta upp morgondagen. Jag är jobbigt medveten om att det inte fungerar, jag ser hur siffrorna på den digitala klockan ändras gång på gång. Egentligen är det ju bara att somna, vakna upp och ta tag i den. Morgondagen. Det handlar egentligen bara om det värdsliga. Ingenting som jag inte klarar av. Jag känner bara inte för det.
Kommentarer
Trackback