Och sen?

Jag är tillbaka. I flickrummet i radhuset i den lilla staden.
Många frågar "Men vad ska du göra sen, efter sommaren?"
Jag sorterar mina saker. Kläderna i garderoben, hänger upp örhängena på tråden i badrummet, plockar ur smink och hårnålar ur necesären.
Hänger ut genom mitt sovrumsfönster med en hemlig cigarett och ett glas vin till jose gonzales ljuva stämma.
Förtränger stressen över ett beslut som så gärna vill fattas.
Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag vågar inte.
Tänker på alla fina jag en gång delat tillvaron med. Undrar vad de gör och vad de har framför sig. Saknar. Som vanligt.

Inser plötsligt att mitt pass gick ut för en månad sedan, måste fixa nytt. Vill ha möjligheten att flyga iväg om det skulle falla mig in.

Snälla låt mig leva i ett mellanrum en stund till.
Jag försöker "bara vara".
Eller locka mig till ännu något tillfälligt. Men då ska det vara fruktansvärt underbart.

Flyttad

Okej. Min blogg är tydligen flyttad. Vad innebär det?
Den enda förändring jag lagt märke till är att länkarna till mina vänners bloggar är borta. Dumt. Nu minns jag inte vilka det var jag läste eller vad de har för adress. Förutom Bettan och Emelie. Typ.

Det har regnat mycket. Första dagen blev jag glad för det innebar att jag äntligen fick använda mina fina gummistövlar. (de har stått i min garderob i ca 18 månader) När jag var på väg till jobbet sken plötsligt solen och sen dess har det skiftat hela tiden. Jag vill ha värme. Nu!

Det har inte hänt mycket. Införskaffade en ny mobil. Rosa och väldigt tjejig. Den har stegräknare i displayen (varför?) 
Jag gillar den iaf, mest för att den är så fin.
Och pappa tog med mig, min syster och Carl på födelsedagslunch i söndags. För jag fyller snart år! Vi åkte i hans nya fina bil upp till Fryksås, där finns sveriges vackraste utsikt och riktigt god mat.

Inga nyheter. Inga skandaler. Inget skvaller.
Mora är fruktansvärt händelselöst för tillfället. Tur att Emelie bestämde sig för att bo här samma sommar som mig!

Imorgon börjar tränandet. Dags att försöka hitta min kondition igen. Troligen kommer en lunga kollapsa. Heja mig!

Summering

Vi hade avskedsmiddag på en gungande resturang. Det var hett men god mat och trevligt sällskap. Helen fick migrän och följde inte med på några vidare festligheter, tråkigt men det gick ändå. Det visade sig att jag äger oanade talanger i samband med longboard, iaf om Peder håller mig i ett säkert grepp.
Jobbade sista dagen på fabriken och tro det eller ej men det var nära till en tår eller två mot slutet.
Onsdagen innebar avsked. Jobbigt men jag var för trött för att fatta speciellt mycket.

Sen kom jag till Mora. Det var öl, dalmål (jag har aldrig låtit värre) och studenter. Jag och Emelie har avgett löften om att umgås med män som gör oss endast glada i framtiden. (Gladhetsprocenten ska iaf vara rejält övervägande) Jag tror att vi får hålla lite koll på varandra.. heh.
Och sen bar det av till stockholm. Vin, gröna lund, skoköp, hårfixning och drinkar. Soluppgång på en trappa med taxichauffören Adam från Irak, vi förstod inte mycket men skrattade en hel del tillsammans.
For vidare till Uppsala i måndags. Hängde med Malin på bryggan och myste med världens finaste mamma Sandra och hennes lilla Valdemar. Det gjorde ont i hjärtat att lämna dem så snart men Butiken kallade och i tisdags var jag tvungen att resa hemåt igen.
Så igår började jag jobba. Det känns bra. Lite hemma. Jag gillar det och hoppas att sommaren blir så bra som jag tror den kan bli.

(Det är märkligt att samma känsla alltid återkommer när jag är här. På natten när inget annat kan sysselsätta mina tankar. Något tungt djupt där inne. Men mer som en påminnelse om hur starkt jag en gång längtade bort härifrån.)

I helgen kommer C. Det blir fotboll och öl med mina fina. Och sen på söndag ska jag på födelsedagslunch med pappsen och systeryster. Det är så roligt att få fira sin födelsedag flera gånger!

Nu ska jag försöka sova och inte drömma om den långa listan som ligger och väntar på mig nere på jobbet.

Det är så tyst i det här huset. Jag saknar ljuden!

Tick Tack Tick Tack

Ja tiden rinner undan snabbare än jag anat. Om en vecka och två dagar är även den här perioden förbi. Ännu ett kapitel. Jag är trött på avslut. Avsked. Men ändå ser jag fram emot nyheter. Eller först lite ny-gammalt. Tillbaka till Mora. Tillbaka till Butiken. Jag gläder mig. Det kommer bli en bra sommar. Och sen?

En känsla av London växer inom mig. Det är ju en möjlighet. Det är genomförbart. Men om jag verkligen vill? Jag vet inte. Men det växer. Någon gång under sommaren ska jag ta ett beslut. Kanske hamnar jag någon helt annan stans. Kanske väljer jag att starta något någonstans där ett avslut inte skymtar i horisonten.

Jag har nyss lämnat C vid stationen. Två dagar. Bra dagar. Kanske önskar jag att jag kände mer. Lite tydligare tankar.

Ja nästa vecka åker jag hemåt. Två kusiner tar studenten och jag ska fira. Fan va grym man är när man tar studenten. Lycklig liksom. Grattis till dom! Det blir kul.
Sen har jag en vecka ledigt innan jag börjar jobba igen. En tur till stockholm. Sen till Uppsala. Oh Uppsala jag längtar! Ska hänga lite med Malin så klart och äntligen ska jag få träffa Sandra och hennes lilla baby. Sjukt. Men roligt. Hoppas på fint väder så vi kan styra picnic i stadsparken.

Nu ska jag fylla på min nya braiga iPod med ännu lite mer musik. Det kommer behövas på arbetet. Jag är så fruktansvärt trött på det! Dessutom ska vi lära upp en ny kille på maskinen. Han ska ta över. Han måste lära sig allt. Jag har iaf insett en sak om mig själv. Jag ska inte ha ett arbete där man lär ut saker. Jag har inget tålamod! Min syster säger att vi har det från Pappa. Jag känner mig hemsk och säger att killen kan väl bara fatta!!?

Valborg

För precis ett år sedan hade jag och Helen precis anlänt till Malaga utan att veta när vi skulle åka därifrån. Vid den här tiden satt vi troligen på vår balkong och tog ett glas vin innan vi skulle upptäcka vår nya stad.

I uppsala har det varit full fest idag. Forsränning och massor med folk i stadsparken på filtar med ölburkar i högsta hugg. Jag kan inte låta bli att sakna den tiden.

Klippte av bandet runt min handled. Första steget i min psykiska förberedning. Jag vill bli hindrad men är skeptisk till att det inträffar.

Var nyss på väg att bli bortrövad till fest i grannstaden. Kastade mig mot en möbel och klamrade mig fast. Klarade mig. Man vet aldrig när man återvänder om man åker iväg i det sällskapet. Skulle jag inte resa hemåt tidigt imorgon skulle jag lätt hängt på. Och om jag inte känt mig så sliten.
Jag gillar våra män mer och mer. Börjar redan känna ett litet sting i hjärtat över att den här tiden snart är över. Undrar när jag kommer vara någon stans utan att hela tiden vara medveten om att tillvaron jag lever i kommer ta slut?

Iaf. Imorgon bär det av. Kan knappt vänta tills jag anländer till Karlstad och får krama om min finaste.
Och sen. En helg jag bara vet kommer bli toppen.


Hands down, Im too proud for love
But with eyes shut, its you Im thinking of
But how we move from A to B, can't be up to me
Cause I dont know
Eye to eye, thigh to thigh
I let go...

I think Im a little bit, little bit, a little bit in love with you ,
only if youre a little bit, little bit, little bit in love with me.

And for you I keep my legs apart, and forget about my tainted heart,
and I will never ever be the first to say it, but still I, yes you know I..I..I..
I would do it, push the button,pull the trigger, climb a mountain, jump of a cliff, cause you know baby I love you, love you, a little bit

If you would do it,if you would say it, if you would mean it, that we could do it, if it was you and I, not only I

I think Im a little bit, little bit, a little bit in love with you , only if youre a little bit, little bit, little bit in love with me.

Come here stay with me, struck me by the hair, I would do anything, anything to have you as my man

Little bit.

Lykke Li.






Att fånga en fjäril

Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt, jag har det varmt och tryggt
Jag har en lampa vid sängen
Där har du varit på flykt från den svåra terrängen
Det skulle aldrig ha gått, när vi stått
på så olika ställen i livet, men tiden gav oss lite grann ändå
Vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka mänskor som helst
ungefär, du kan säga kär
Jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart
Där faller löven om våren
Där har jag gjort mig en kvart, i dom djupaste snåren
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts
på så olika delar av världen, men en fjäril flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

Det finns en skugga bland träden, där vi kan ses, där kan det tas och ges
Där har vi nånting tillsammans
Där är skogen rätt gles, där finns ljus lite varstans
Det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses
Vi kan kalla oss kära, det är svårt att säga, men vi vill vara nära
som vilka kära som helst, vilka världar som helst
Eller hur, det måste va nåt strul
Det går en vind genom skogen, nånting hörs därifrån, det blåser till över ån
Nånting fladdrar i vinden
Ingen väldig cyklon, men det biter i kinden
Det skulle aldrig ha blåst, om vi låst
om vi stängt om våra olika världar, en fjäril längtar alltid ut igen
Små lätta vingar, som jag lätt skjuter undan, som jag lätt förringar
som vilka vingar som helst, vilka känslor som helst
Rationell, vi kanske ses ikväll

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

att fånga en fjäril, som vill
fälla vingarna ut över världen, en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst, hur som helst

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

Söndag

Ja då sitter man här en söndags kväll och känner sig ganska nöjd och belåten.
Det har varit en hård vecka. Mycket jobb. Övertid. Men trots att jag vet att jag imorgon kommer vilja spy på hela skjeggeröd är det värt det. Det kommer synas på lönen.
I lördags skulle vi ta bussen kl 06.01. Jag hade kollat upp busstider på internet minsann. Så vi släpar oss bort, jag hade sovit ca 2 timmar och måde skit. Helen mådde rätt kasst hon också av en anledning vi inte riktigt räknat ut än men vi har våra misstankar. Iaf var vi duktiga och i tid. Vi väntade och väntade. Var är bussen? Helen kollar tidtabellen som sitter vid hållplatsen och upptäcker att det går ingen buss. Jo säger jag, det stod så på internet. Det kom ingen buss. Jag har tydligen misstolkat norska tidtabellen helt vilket ledde till att vi får gå till jobbet på gränsen till springa. Vi hade en kvart på oss och skulle gå en sträcka som i vanliga fall tar ca 45 minuter. Bra jobbat. Vi kom 20 minuter sent men det verkade inte märkas speciellt mycket. Tur det.
Sjukt jobbig dag. Jag fick frågan om jag varit ut kvällen innan och det måste ge er en bild av hur jag såg ut. Jag tom kände mig bakfull. Usch!
Men men, när vi slutade klockan två kände vi att vi måste iaf göra något av dagen. Så vi trotsade utmattningen och tog bussen till stan. När vi gick förbi en skobutik ville jag gå in. Helen tyckte det var en dålig idé för vi har ju bestämt att vi inte får köpa skor nu, vi ska spara pengar. Men vi kan ju bara titta tyckte jag. Jag ska inte köpa några skor men jag måste ju få se på dom iaf. Okej sa Helen och vi gick in.
Och hur brukar det gå när fröken Eriksson stegar in i en skobutik? Jo fröken Eriksson brukar bli kär. Och så även i detta fallet. Jag blev kär i ett par silver skor. Med ganska hög klack. Kär! Jag köpte. Jag kunde inte hjälpa det. Och alla behöver väl ett par silverklackar? Sen handlade jag en svart lång t-shirt och fina underkläder. Och det behövde jag faktiskt. Överskred shopping limiten än en gång men det gör inget. Eller?

Sen fikade vi lite och så gick vi hem. Segade i soffan hela kvällen. Jag fick ett ryck och ville supa till men Helen kände sig fortfarande inget vidare så där sa hon stop. Tur var väl det för ca 30 minuter senare höll jag på att somna till Volver,
Idag har vi städat så nu är det fint igen. Jag har provat outfits och känner mig nöjd och glad med min garderob. Jag väntar bara på att det ska bli sommar på riktigt så man får lite tillfällen att använda grejerna..

Det här blir en skön vecka. Jobbar måndag, tisdag och bara tre timmar på onsdag. Sen bär det av mot Dalarna. På torsdag tar jag tåget till oslo och bussen till Karlstad. Och där kommer min kompis stå och vänta med öppna armar. Hon ska minsan hämta hem mig.
Jag; Du jag har ett problem
E; Neeej vadå? Varför ska det alltid låta så när du ska komma hem?
Jag; Det går inga bussar och tåg. Men jag tänkte fråga en sak.
E; Jaha?
Jag; Om du får låna mammas bil kan du åka 23 mil och hämta mig i Karlstad?
E; Klart jag kan. Bara jag får låna bilen.
Jag; Är det sant? Vill du göra det?
E; Ja inga problem.
Hur underbar är hon inte? Hur många skulle svara ja på en sån fråga helt utan eftertanke och betänketid i hundra år? Hon är den bästa!
Bättre hemfärd kan jag inte få.
Så det är något jag längtar efter nu. Tiden i bilen på väg till Mora med Kompis.
Och så längtar jag efter min mamma. Och min kusin. Och att få träffa Tomas och Lisso.
Och självklart ska jag och E parta loss och skaka rumpa på nåt av de två dansgolv som finns i kommunen.
Jag har en känsla av att veckoslutet kommer bli grymt.

Nu ska jag hänga tvätt och sen ska jag läsa bok. Under tiden ska regina spector få sjunga för oss.
Kanske ska promenera bort till Joker och införskaffa lite godis?

Ett mobilsamtal

som kändes allt annat än bra. Jag överdriver jag vet men upprördheten svepte över mig som en tornado och nu är det för sent.
Jag reagerar totalt destruktivt och försöker lugna mina nerver med ett glas vin, vitlökschips och choklad. Överväger starkt att ta en cigg i öppna spisen.
Det är jävligt illa att försöka lugna känslorna med vindunken men det skiter jag i. Och att jag ska sitta på en buss på väg till jobbet om 6 timmar orkar jag inte bry mig om just nu. Lägger jag mig i sängen kommer jag ändå inte kunna somna. Det är bättre att däcka i soffan av utmattning för att sen stiga direkt ut till bussen.
Under tiden som jag smuttar på mitt vin ska jag fundera över varför jag reagerade så starkt på nåt som egentligen inte har någon betydelse. Men det kändes bara så fel.
skit skit skit.
Jag är så jävla töntig ibland.

Jobb

En kväll förra veckan tog Peder upp mitt blogginlägg där jag skrev om att jag vill ha en man instormandes i mitt liv. Han undrade ungefär; "men har du inte en redan? Hur blir det med honom?"
Jag vill bara klargöra att det skulle lika gärna kunna vara han som stormade in. En ändring är nödvändig och jag skulle gärna se att det var han som vaknade till.
Men det verkar inte bli någon stormning. För att det ska kunna hända krävs det ju att man träffar varandra. Och det verkar inte ske inom den närmsta tiden.
Om man tycker om en människa så mycket att det skulle kunna fungera igen, är då inte tre dagar tillsammans värt en dags resande?
Vissa dagar känns det möjligt, andra dagar växer högen med tvivel. Fan vad det börjar kännas långdraget. Men, varför ledsnar vi inte?
En dag när han var här knöt han ett band tillverkat av ett garn jag just då stickade med runt min handled, jag kan inte ta bort det. Det är nästan skrattretande hur bildligt talat kan förvandlas till bokstavligt.

Iaf. Den här veckan har vi arbetat hårt. Tre kvällars övertid plus att vi ska jobba imorgon lördag. Mm det kan bli lite klirr i kassan när nästa lön kommer. Skönt.
Eftersom vi blir klara på våran maskin för tidigt nästan varje dag nu för tiden har vi avancerat till två arbetsområden, slicer tre plus korvavdelningen. Det är så fruktansvärt tråkigt! Korv korv korv. Lägga korv.
De senaste dagarna har jag stått själv vid ett band och sorterat ut de missbildade korvarna och lagt dit nya. Kan ni förstå? Tråååkigt! Lägg dessutom till att maskinen är galen och kastar korvar. De kommer flygandes från sidan rakt på näsan, i huvudet och på ryggen. Kan tänka mig att det ser rätt skoj ut men det är det faktiskt inte. Det gör ont att få grillpölse kastad på näsan.

Förra helgen gick jag och Helen loss på stan Jag shoppade för alldeles för många pengar. Men det gjorde mig ritkigt glad så det var det värt. Nu är det dags att börja snåla om det här "resa till norge och spara pengar" ska fungera. Jag är kass på att spara pengar.
Iaf så är jag välkommen tillbaka till Cubus så sommaren tillbringas i Mora. Det känns bra.

Jag längtar efter att ha ett eget hem. Någon stans jag kan använda alla mina saker och inreda som jag själv vill. Det är länge sen nu. Samtidigt så vill jag ut på ett till äventyr innan jag stannar upp för ett tag. Och en sommar i Mora kan verkligen framkalla en stark längtan efter en tur. Äventyr is the shit. Jag funderar på England. London vore nice.

Dags att kika lite på tv innan läggdags. Vi börjar 06.30 imorgon. Uuuuh.


Dagens nostalgi

Justice vs Simian - We are your friends
Bettan minns du?

Cansada

Jag är så fruktansvärt trött.
I min kropp, i mitt huvud och på en massa saker.
Jag tänkte höra med Gud om jag skulle kunna få göra en Jesus. Död och uppstånden den tredje dagen.. Och sen skjuter vi upp himlafärden med några decennier.
Ikväll ska jag nog ta mig ett glas rött och se om det kan hjälpa mig med insomningsbesvären, jag klarar inte av en till sömlös natt.

Idag har jag hämtat min eksterna hårddisk. Den är liten och smidig, och det bästa; den är rosa! Så fiiin!
Nya prylar piggar upp tillvaron, så är det.

Men nu ska jag fixa lite med min WD Passport och leta fram vindunken.

Tömning

Fredag återigen.
Fredagar är enda dagen jag finner ro nog till att sitta vid min dator. Antingen är den upptagen eller så är det en massa ståhej runt den. Men fredagar brukar ofta en en slags sinnesro infinna sig inom mig och det är bra.

Mina fingrar börjar återgå till sina normala former. Nästan. De gör inte ont längre så ett läkarbesök känns inte lika akut. Men får jag inte på mig mina ringar snart är det nog bäst att kolla upp saken. Är jag allergisk mot skinkfabriken?
Och mitt gula hår kan ju bara säga hej då, jag har inhandlat dyrt schampo som ska få bukt med gulheten, sommarblondt är på ingång. Jag vill att det ska se ut som när jag kom hem från Indien och jag ska få min vilja igenom.

Jag önskar att jag kunde sammafatta de senaste veckorna på ett intressant och roligt sätt.
But the thing is; jag genomgår mitt livs händelselösaste (?) tid.
Christian lämnade oss. Jag fick hans grymma vassa kniv i avskedspresent.
In i våra skjeggerödsliv kom Solan. En ny man tänkte vi, yeah! Ack så fel vi hade. Yeah;et övergick i Neeeej. Han började med att så ett frö av irritation inom mig. När några dagar hade paserat hade fröet vuxit till en tall. Jag lovar. 
Av någon anledning lyckades han, med eller utan avsikt, att förstöra hela produktionen vid slicer tre. Hemskt! Kommer han kanske från Scan?
Dessutom hade vi ganska stora kommunikationsproblem. Han var inte så bra på norska så vi förstod honom inte. Ni kan ju tänka er att han hade väldigt svårt att förstå oss då också som bara pratar svenska. Efter ungefär två dagar frågar han mig, "Du pratar svenska va?" "ÖÖh ja."

Men allt har nu fått ett fint slut, Solan är flyttad till grannmaskinen och en ny liten man har anslutit sig. Han är duktig. Vi gillar honom. Dessutom har han hårnätet (som ser ut ungefär som en keps) snett bakåt, mycket coolt tycker jag och Helen. Hehe.

Det blev utgång i fredags. Två tjejer från jobbet kom hit och vi drog med oss en av männen från vårat hus. På något sätt hamnade jag i en 90-säng tillsammans med en hund på ca 70 kg och mekanikern från skjeggeröd. Inget av intresse inträffade men en aning märklig stämning har legat i luften. Helen säger att han vaktar mig. Haha.
Iaf så kommer det inte bli nåt mer av det där, jag håller mig undan.

Och min lovestory. Det händer inget. Jag trodde att jag var påväg mot något definitivt. Men icke. Jag fortsätter väl min "vi får väl se hur det blir"-inställning och försöker nöja mig med det.
Det enda som skulle kunna tvinga fram ett beslut är att en ack så het man sveper in i mitt liv och tar mig med storm. Han ska göra mig knäsvag och vilja ha mig badly. En het romans skulle jag behöva. Sen när tiden i Norge är förbi kan jag börja planera för nya äventyr.
Fast när jag står vid slicer tre i en kylig industrimiljö känns en het romans långt långt borta. Om nätterna har jag dessutom en frustande Helen bredvid mig, det gör ju inte att tanken känns närmre.. Haha tydligen har jag kliat mitt ben mot hennes en natt, hon kan få rätt skön stubb på smalbenen vilket jag tydligen uppskattar starkt i min sömn.

Appropå nya äventyr, jag vill att någon av er brudar som finns i mitt liv kommer med uppslag. Den som kommer med bäst förslag vinner, priset är mig som sällskap under äventyret.

Imorgon ska jag och min andra hälft åka båt. Vi ska till sverige och köpa ost! Vi har insett att en tur till strömstad med tillbehör (tax-free) är vad som fattas oss.

Jag har beslutat mig för att åka hem en helg. I Maj. Får se vilken det blir, första eller andra. Jag behöver en dos av Mora och Kompis. En kram och en massa skratt. Och en mamma. Det känns bra att jag har det framför mig.
Min Kompis ringde igår, det var så skönt att höra hennes röst och jag blev glad. Jag saknar henne. Och så tycker jag att fler borde följa hennes exempel, det är allt för få som ringer mig nu för tiden. Var är ni mina vänner?

Och jag lider av sömnbrist. Jag har inte sovit många timmar under veckan som gått. Jag mår dåligt. Jag är på sämst humör. Onsdag och torsdag pendlade det ganska rejält men det var mycket skratt. Idag har inte varit bra. Jag blir dessutom sjuk av för lite sömn. Jag mår illa och får huvudvärk.
När man ligger och försöker tvinga fram insomningen och plötsligt hör fåglarna kvittra utanför känns det inte bra. Inte bra alls. Jag måste sova! Planen är att sova på söndag. länge.
Imorgon blir det tidig uppstigning tack vare båtturen, förhoppningsvis är det värt det.

Shit nu blev jag fruktansvärt trött, ska nog lägga ner alla aktiviteter och ta mig till sängen.
Bröden som jag och Helen har bakat ska bara bli klara i ugnen. Jovisst är det så, jag bakar! Tro det eller ej. Det känns bra. By the way fick jag erbjudande om att bli hemmafru i Västerås. JA! sa jag. Men sen fick jag höra dealen och den var inte tillräckligt bra så det blev ett nej. Gratis boende, gratis mat, gränslöst med sex och hundra kr i veckan. Under sommaren ska jag förhandla mig fram till högre veckopeng sen kanske jag kan överväga saken. Grejen med hemafru är ju att det ska vara lyx inblandat, jag ska kunna shoppa, resa och ta en fika tillsammans med mina väninnor, annars blir det inget.

Med det sagt lägger jag ner för ikväll.

Det är vår

Mina fingrar har förvandlats till röda svullna korvar, jag får inte ens på mig mina ringar längre. Mitt hår är gult.
Norge gör mig ful.
Men ikväll skiter jag i det. Helgen har än en gång infunnit sig, jag dricker ett par öl och gör mig redo inför en natt i Sandefjords vilda uteliv.

Nästa vecka blir de eventuellt läkarbesök och hårfixning. Varför kan jag inte bestämma mig för en färg?

Idag har vi set vitsippor och tusselago. Snön är borta och våren är på ingång. Inte ens korvfingrar kan förstöra den känslan man får av söta små blomster i snåren.

Vi har även fått nya kompisar. De är på väg. Äntligen lite tjejer i huset!

Ikväll kan inget komma åt mig!

Fredagskvällen

Det är helg.
Ipoden är inkopplad till högtalare, Love kokar pasta, Chritt spelar random låtar på sin gitarr och peder var nyss här men försvann.
Vi dansar och sjunger i våra mjukisbyxor och raggsockor.
Vinet flödar och det är allmänt god stämning.
Jag gillart.

Men tankarna går ofta till en fin människa som snart styr kosan mot Dalarna. Jag skulle vilja tillbringa sommaren med henne. Kanske blir det så. Kanske inte.
Samtidigt som jag känner att paniken över framtiden smyger sig på är jag duktig på att hålla den på lagom avstånd. Det är bara om nätterna den kommer tillräckligt nära för att komma åt mig.

Men iaf är det en bra kväll och jag tänker njuta av den.
Ständigt kaos, vissa dagar bra vissa mindre bra. Idag gillar jag kaoset på Frydenlund 81 B.

Påskhelg

Ja nu börjar helgen. Eller rättare sagt klockan 18 idag började helgen.
Vi jobbade bara tre timmar idag. Skönt. Men längre hade vi nog inte klarat. Det är så fruktansvärt kallt i skinkfabriken nu för tiden. Det har varit kallt sen vi började men det blir lite kyligare varje dag. Igår informerade teknikern Roger om att vi har mellan tre och fyra grader (!!!) där jag och Helen står. Det ska egentligen vara 14. I måndags hade alla andningssvårigheter, jag trodde att jag hade hål på lungan innan jag insåg att det var fler som inte fick tillräckligt med luft, men nån högre uppsatt svarade "vänj er" när christian klagade. Ska vi ha det så? Nu när vi inte ens får ha luvorna på oss håller vi ju på att avlida. Nej det ska bli skönt med långledigt, fem dagar.

Idag reste våra män i huset hem till Karlskoga och lämnade oss med byggnaden. Det firade vi genom att storstäda hela skiten. Så nu blänker alla ytor och dammet är väck. Riktigt nice.
Imorgon anländer männen i våra liv. Den ena från Spanien och den andra från Sverige.
Tyvärr blev jag smått osams med min idag när han krånglade om vininhandling. Jag blev kanske snäppet överirriterad men jag kunde inte hejda mig. Här har vi handlat och planerat och fixat och så ska en sån viktig detalj som rödvin gå i stöpet? Nej det gick inte för sig helt enkelt. Imorgon stänger ju hela Norge och C var vår sista chans. Men idag på kvällskvisten pep det till i luren och texten "Jag fixat" lyste glatt emot mig. Nu är allt på topp och jag är glad. Hoppas bara veden vill ta fyr så att vi får det varmt och gott här inne.
Nu är det stickningsdax. Jag måste verkligen bli klar med den där mössan innan sommaren!

Betsy Malone and the blonde beans

Ja dagarna på skinkfabriken rullar på ganska smidigt. Och jag har lärt mig några saker om skinka. För det första, det finns väldigt många olika sorter! Apelsinskinka är äckligt. Pepparskinka är gott. Och så finns det en örtmarinerad som är jättegod. Men vi gör inte bara skinka. Nej då. Marinerad svin nacke och rostbiff. Rostbiffen är grym och jag kommer troligen gå upp några kilo. Att småäta på det här viset är inte bra. Och med en mor som arbetar som tandsköterska är jag väl medveten om att det absolut inte är bra för tänderna! Ujuj..
Men det som framkallar de starkaste av känslostormar är Kokt skinke. Jag Hatar den. Hatar! Den förstör för mycket av min arbetsdag. Utan kokt skinke hade saker och ting varit ganska bra. Hat!

Förra veckan hade vi besök av två damer från Hudiksvall. Det var Helen som lurat hit sin kära vänner för att även de skulle bli en del av Sandefjord. Men efter mindre än två dygn gav de upp och drog vidare till en annan norsk stad. Synd. Vi vill ju ha ett brudhäng! Men man vet ju aldrig, snart kanske de återvänder med svansen mellan benen. Hehehe.

Och en dag regnade det. Helen lånade ut mitt paraply till eka. Eka är en förvirrad själ. En aning flummig skulle man kunna säga. Jag hade inte hunnit använda det än. Ni minns kanske hur lycklig jag var när jag hade köpt det? Det där paraplyet som jag letat efter i många år.. Eka fick premiäruppfällningen! Va? Lite besviken är jag faktiskt. Och inte nog med det, när vi kommer hem från jobbet är Eka där men inget paraply. Inget paraply! Ja det var ingen stor överaskning men det gjorde lite ont i hjärtat. Som tur var har ju Helen köpt ett likadant så jag talade om för henne vänligt men bestämt (hmm?) att om det inte återvänder till huset ska jag minsann ta hennes paraply. Det gick hon med på. Men hon gav Eka lite dåligt samvete och minsann, dagen därpå vid samma tid var paraplyet tillbaka! Visst, det låg vårdslöst slängt på golvet men nu så är det åter i min ägo. Som ni förstår så kan faktiskt ett paraply betyda väldigt mycket för en människa.

Jag fick ett förslag om feria i augusti. Och jag kan verkligen inte komma på en enda anledning till varför vi inte ska styra upp det. Fatta Bettan, det kommer vara grymt! Like back in the days liksom.

Hur kommer det sig att när jag ligger i vår stora säng och ska till att sova så dyker det upp en massa bra formuleringar i mitt huvud om saker som skett i mitt liv eller andra ting jag funderat över. Och då tänker jag att det här måste jag komma ihåg så att jag kan skriva ett bra blogginlägg imorgon. Tillslut har jag tänkt en jätte lång text med intressanta och roliga grejer. Men när jag väl sitter redo att printa ner mina briljanta formuleringar så är de som bortblåsta. Svish! Drömmarna jag har om nätterna måste ta allt med sig. Swosh! Borta.

I lördags var vi på fest. Jobbfest. Den var okej. Jag hade kapsylkrig, två mot mig. Men Helen joinade för att jämna ut fighten och vi flippade en aning, så att säga. Det kanske gick lite för långt. När jag låg insnärjad mellan bordsben och ölburkar och Helen högg någon i foten med en gaffel insåg jag att det gått något över styr. Då slutade vi. Helen blev plötsligt väldigt trött och jag blev nerspilld av vodka med juice. Dags att åka hem.

Idag skulle jag och Helen ekonomi handla. Vi gick upp tidigt för att ta bussen till Lidl. Vi missade bussen. Tog en senare buss och satte igång. "Ska vi ha en sån? Ja ta två!" Det blev dyrt!
Och vi är ännu inte klara, imorgon ska vi handla resten. Men förhoppningsvis får vi valuta för pengarna, det är ju ingen vanlig helg vi har framför oss, det ju är bara påsk en gång om året. Och jag har faktiskt aldrig haft nån påskmiddag förr. Min familj är inte så påskig..

Imorgon är det dagen före skärtorsdag och vi jobbar tre timmar.
Sen är vi lediga länge.
Och för er som följer lovestoryn kan jag ju tala om att han kommer på torsdag. Stannar till tisdag. Det känns bra. Men det finns något där bakom. På ett sätt känns det som att antingen eller närmar sig. Kanske denna helgen ger svar. Blir det antingen? Eller eller?
Helens man kommer ända från Madrid. Vi ska laga mat och bjuda på öl och vin och snacks. Och ge karlarna en hint om vad det är vi vill bli. Deras hemmafruar.

Norge

Min lediga vecka startades hos Camilla i oslo. Chill på fredagen och utgång på lördagen. Ja just det, det har jag redan berättat om. Men på söndagen bar det av till Mora. Vasaloppsvecka.
Hälsade på min vän och försökte stötta, men det är så svårt. Det finns inget man kan säga eller göra för att underlätta, varför finns det ingen handbok i sorgebehandling?
Hängde även med mina familjer, ja jag har mer än en, fika och klädesärvning från systeryster.
Mammas hus var fullt av 50-åringar, mamma med vänner var mer party än vad jag var. De var ute och rände nästan varje kväll och jag fick skjutsa. Gissa om jag kände mig tråkig..
Men eftersom jag var i Mora och eftersom det var Vasaloppsvecka blev det även utgång för min del. På måndagen blev det vinpimpling hemma i stugan med kussen. Mycket trevligt. Jag gillar att dricka vin med henne. Babblade på som vanligt om det mesta.
Torsdag var det självklart party på tältet, rydell och Quick (?) spelade och vi röjde på golvet. Riktigt kul att få följa med kusinen på fest =)
Fredagen innebar mys med vännerna och så fick jag skjutsa lillkusinen som inte är så liten längre på fest. Har inte hört nåt efter det så jag vet inte om han ramlade ner i Siljan trots mina förmaningar..
Men lördagen var min dag igen. Fest med vänner jag inte träffar ofta alls men väl inne på tältet var jag mest förvirrad. Tog paus med jämna mellanrum hos orsagänget och drack nån öl, jag orkade ju inte leta efter olika människor hela tiden.. Efter ett nyp i armen träffade jag en person jag sällan ser; "Hey ge mig en kram! Va gott du luktar vill du komma på fest om tre veckor?" Hehe får väl se hur det blir med den saken.

På söndagen bar det av mot Norge igen. Sov hos Camilla och tog sen tåget mot Sandefjord och nytt jobb på måndag morgon. Jag och Helen är numera skinkmästare och kallas Kerstin & Britt, Sandefjord slakters.
Vi jobbar på Fatland, jag Britt Christian och Dixie the maschine arbetar tillsammans i ett fint team som fixar skinkan och rostbiffen som ska skickas ut i Norges butiker. Det är kallt men alla ser ut som rymdmänniskor i sina vita dressar så det är ganska skoj ändå. Jag har numera stor koll på olika skinkor. Haha nu kom jag på en rolig sak, en dag utbrister Helen; "oh här var det fasta skinkor!" Efter en stund insåg vi vad hon sagt och jag förstod att det var Britt som var i farten..
Jaja iaf så har vi fått våran egna maskin och när Christian drar efter påsk är det meningen att vi ska klara oss själva. Hallå? Hur ska det gå till? Dixie är jätte stor och har jätte tunga delar som ibland ska bytas ut. Och så är det supertunga skink-korvar som ska in i en stor frys, vi måste vara två för att få in dem, jag känner mig svag. Och grannen ömsom skrattar ömsom surar över vår inkompetens.
Jaja, Kerstin och Britt, the Skinkmasters.

Nu är jag i Oslo igen. Vi TRE är samlade för party. Jag gillart. We're gonna shake that thing!
Och jag har köpt en röd klänning som jag hoppas att jag är snygg i, Jag vill vara snygg ikväll =) Men det här sällskapet uppväger allas brister och vem som helst blir snygg tillsammans med dem så jag har tur ikväll. Vi har fått i oss en varsin drink och jag och Kompis är nu inne på en kall Budweiser. Snart är det dags för käk. Och sen ska partyt börja på allvar. Vi får sällskap av en Stine med vänner, får se vad det blir av det hela..
Trots att jag tillbringar all tid med Britt (läs:dygnet runt) så saknar jag henne lite när hon inte är här. Hallå jag vill dansa med dig pluttan!
Men jag är tillsammans med två av dem som gör mig till den jag är och det kan knappt bli bättre! Ni är så fina ;)
image34


Och jag har fått en stark längtan efter en tid i spanien med vin, cigg och män. Är det över nu? Är det dags att bli seriös? Jag måste säga att jag känner mig lugn och tråkig efter nyår. Inga galna grejer i mitt liv längre. Bra eller dåligt?
Helen, är det dags för ett nytt äventyr?


Fönstertittare

Nu är jag i Oslo. Tog tåget hit från Sandefjord igår för att umgås lite med Camilla innan jag åker vidare mot Mora på söndag. Tar en paus från norskar och fullt hus och åker och kikar på snoriga skidåkare en vecka. Får se om det blir nåt röj på öltältet också.

Idag stod jag utanför Camillas dörr och här i Norge har alla så stora fönster. Tex ser man rakt in hos de som bor mittemot. Mannen stod i köket och lagade mat medan den gravida kvinnan gick runt och tände ljus och dukade. Samtidigt sprang en liten pojke runt runt i huset. Det  såg så himla mysigt ut att jag tom började längta lite efter att befinna mig i den delen av livet själv. Men helt plötsligt upptäcker jag att pojken står och stirrar tillbaka på mig. Så jag vänder mig om. När jag sen några sekunder kikar dit igen står en unge till och glor. Fy va pinsamt. Jag har blivit en smygtittare! När jag vände mig om igen hör jag hur en unge börjar gråta och en man som gormar. Jaha så där förstörde jag familjefriden en lördagseftermiddag genom att stirra in genom ett fönster. Jag trodde inte att de kunde se mig!

Nu ska jag och Camilla laga lax och dricka vin. Och så ska vi bli snygga och gå på nån fancy klubb som heter Stravinsky. Hoppas de har grymt dansgolv, jag har kommit fram till att det är min och Camillas grej. Att rocka på dansgolvet en hel kväll alltså. Oh jag ser fram emot det!
Efter två olika Vinmonopol fick vi tag på en Passoa, så ikväll blir det inte till att svepa en vinare och dra. Nog för att jag verkligen gillar rödvin (kanske en aning för mycket) så är det ju roligt med lite omväxling..

Det hade nog kunnat bli ännu roligare om du också hade varit här Kompis. Men det tar vi en annan gång. Vi har ju massor av helger framför oss som sagt.

Och ja just ja! inatt drömde jag att Gunde Svan gick ut med att han var bög. Han var ihop med nån jag kände tror jag. Herregud va konstigt! haha!


image33

Ikväll är det shake that ass som gäller! :)

Russeservice

Jag och Helen har fått jobb. I en vecka. Idag har vi plockat fram kläder som ska till tryck och packat papper och kataloger som ska skickas till skolorna. Helt okej faktiskt. Russe=student. Så nu fick ni lära er det.

Helgen innebar en del vin. Fredagen tillbringades i soffan med Helen och Eka, vin och musik. I lördags skulle vi ta en öl, som vanligt innebar det party. Hamnade på en fest som innehöll kräkodör och extremt fulla människor. Sen bar det av mot krogen, jag helen och en norrlänning släpade på en full eka som inte alls ville gå ut. "Vet ni vad jag ska säga till vakten? Släpp in honom, han är cool. Men släpp faaan inte in mig!" Snubbel vingel vingel skratt. Ja så eka smög till sist iväg, irrade runt på ett torg ett par minuter och försvann sen hemåt. Jag och Helen var oroliga men ville ha en öl och ett dansgolv. Och så blev det.
Jag har aldrig varit med om ett mer raggande folk än norrmän! Zakynthos släng dig i väggen. Det här är det värsta jag sett.
Trots kass musik hade jag en helt okej kväll, fick iaf två Corona och ett par dansanta låtar.

I söndags var vi bara hemma. Eka mådde skit och Helen hade huvudvärk. Jag mådde bra.

Ja så idag har man ju tjänat in några kronor. Förhoppningsvis löser det sig med jobb i fortsättningen också, för idag har vi skrivit på kontrakt för huset, i tre månader utan uppsägning. Hoppsan. Men va fasen, klart det löser sig.
Sen hux flux är det sommar och dags för nya äventyr. Vad vet man aldrig. Men en roadtrip i Andalucien ska det bli, och sen tåg till Madrid och Barcelona. När vet vi inte än. Och jag fick erbjudande om en tur till Vietnam. Vore ju rätt ballt men tiden räcker inte till för hur mycket jag behöver spara ihop. Det får bli som det blir helt enkelt.

Och just ja. Idag kom de andra två pojkarna som ska bo i huset. Plus en till som ska bo någon annan stans. Sen. Det blev full fart och massor med ljud. Fram med X-box och gitarrer. Herregud! Vi som haft det så lugnt och skönt. Men det är mysigt också.

Nu måste jag snart sova. Ska ju gå fem km till jobbet imorgon kl 7. Jag har ont i kroppen!

ooh ja!

Efter flera års letande har jag äntligen hittat det!
I Stockholm, i Mora, ja till och med på Manhattan har jag sökt.
Och så hittar jag det på Nilles i Sandefjord.
Ett genomskinligt paraply. Sådär runt och böjt precis som jag velat ha det.
Dessutom var det på rea.
Oh happy day!

Och jag tror det här kommer bli bra. Jag vet att jag har sagt det förr. Men idag känner jag mig väldans positiv.
Det kan bero på att även Helen är övertygad. Vi kommer fixa det här. Och vi kommer göra det bra.

(Min trip gjorde mig inte klokare, men det känns bra och jag har mognat en aning på kuppen)

Nu ska jag dricka upp mitt vin och sen kommer hyresvärden. Det är bäst att ta en sista koll så han inte hittar en anledning att skicka mini hitler på oss igen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg