milia

Ja tiden rinner undan snabbare än jag anat. Om en vecka och två dagar är även den här perioden förbi. Ännu ett kapitel. Jag är trött på avslut. Avsked. Men ändå ser jag fram emot nyheter. Eller först lite ny-gammalt. Tillbaka till Mora. Tillbaka till Butiken. Jag gläder mig. Det kommer bli en bra sommar. Och sen?

En känsla av London växer inom mig. Det är ju en möjlighet. Det är genomförbart. Men om jag verkligen vill? Jag vet inte. Men det växer. Någon gång under sommaren ska jag ta ett beslut. Kanske hamnar jag någon helt annan stans. Kanske väljer jag att starta något någonstans där ett avslut inte skymtar i horisonten.

Jag har nyss lämnat C vid stationen. Två dagar. Bra dagar. Kanske önskar jag att jag kände mer. Lite tydligare tankar.

Ja nästa vecka åker jag hemåt. Två kusiner tar studenten och jag ska fira. Fan va grym man är när man tar studenten. Lycklig liksom. Grattis till dom! Det blir kul.
Sen har jag en vecka ledigt innan jag börjar jobba igen. En tur till stockholm. Sen till Uppsala. Oh Uppsala jag längtar! Ska hänga lite med Malin så klart och äntligen ska jag få träffa Sandra och hennes lilla baby. Sjukt. Men roligt. Hoppas på fint väder så vi kan styra picnic i stadsparken.

Nu ska jag fylla på min nya braiga iPod med ännu lite mer musik. Det kommer behövas på arbetet. Jag är så fruktansvärt trött på det! Dessutom ska vi lära upp en ny kille på maskinen. Han ska ta över. Han måste lära sig allt. Jag har iaf insett en sak om mig själv. Jag ska inte ha ett arbete där man lär ut saker. Jag har inget tålamod! Min syster säger att vi har det från Pappa. Jag känner mig hemsk och säger att killen kan väl bara fatta!!?