Betsy Malone and the blonde beans
Ja dagarna på skinkfabriken rullar på ganska smidigt. Och jag har lärt mig några saker om skinka. För det första, det finns väldigt många olika sorter! Apelsinskinka är äckligt. Pepparskinka är gott. Och så finns det en örtmarinerad som är jättegod. Men vi gör inte bara skinka. Nej då. Marinerad svin nacke och rostbiff. Rostbiffen är grym och jag kommer troligen gå upp några kilo. Att småäta på det här viset är inte bra. Och med en mor som arbetar som tandsköterska är jag väl medveten om att det absolut inte är bra för tänderna! Ujuj..
Men det som framkallar de starkaste av känslostormar är Kokt skinke. Jag Hatar den. Hatar! Den förstör för mycket av min arbetsdag. Utan kokt skinke hade saker och ting varit ganska bra. Hat!
Förra veckan hade vi besök av två damer från Hudiksvall. Det var Helen som lurat hit sin kära vänner för att även de skulle bli en del av Sandefjord. Men efter mindre än två dygn gav de upp och drog vidare till en annan norsk stad. Synd. Vi vill ju ha ett brudhäng! Men man vet ju aldrig, snart kanske de återvänder med svansen mellan benen. Hehehe.
Och en dag regnade det. Helen lånade ut mitt paraply till eka. Eka är en förvirrad själ. En aning flummig skulle man kunna säga. Jag hade inte hunnit använda det än. Ni minns kanske hur lycklig jag var när jag hade köpt det? Det där paraplyet som jag letat efter i många år.. Eka fick premiäruppfällningen! Va? Lite besviken är jag faktiskt. Och inte nog med det, när vi kommer hem från jobbet är Eka där men inget paraply. Inget paraply! Ja det var ingen stor överaskning men det gjorde lite ont i hjärtat. Som tur var har ju Helen köpt ett likadant så jag talade om för henne vänligt men bestämt (hmm?) att om det inte återvänder till huset ska jag minsann ta hennes paraply. Det gick hon med på. Men hon gav Eka lite dåligt samvete och minsann, dagen därpå vid samma tid var paraplyet tillbaka! Visst, det låg vårdslöst slängt på golvet men nu så är det åter i min ägo. Som ni förstår så kan faktiskt ett paraply betyda väldigt mycket för en människa.
Jag fick ett förslag om feria i augusti. Och jag kan verkligen inte komma på en enda anledning till varför vi inte ska styra upp det. Fatta Bettan, det kommer vara grymt! Like back in the days liksom.
Hur kommer det sig att när jag ligger i vår stora säng och ska till att sova så dyker det upp en massa bra formuleringar i mitt huvud om saker som skett i mitt liv eller andra ting jag funderat över. Och då tänker jag att det här måste jag komma ihåg så att jag kan skriva ett bra blogginlägg imorgon. Tillslut har jag tänkt en jätte lång text med intressanta och roliga grejer. Men när jag väl sitter redo att printa ner mina briljanta formuleringar så är de som bortblåsta. Svish! Drömmarna jag har om nätterna måste ta allt med sig. Swosh! Borta.
I lördags var vi på fest. Jobbfest. Den var okej. Jag hade kapsylkrig, två mot mig. Men Helen joinade för att jämna ut fighten och vi flippade en aning, så att säga. Det kanske gick lite för långt. När jag låg insnärjad mellan bordsben och ölburkar och Helen högg någon i foten med en gaffel insåg jag att det gått något över styr. Då slutade vi. Helen blev plötsligt väldigt trött och jag blev nerspilld av vodka med juice. Dags att åka hem.
Idag skulle jag och Helen ekonomi handla. Vi gick upp tidigt för att ta bussen till Lidl. Vi missade bussen. Tog en senare buss och satte igång. "Ska vi ha en sån? Ja ta två!" Det blev dyrt!
Och vi är ännu inte klara, imorgon ska vi handla resten. Men förhoppningsvis får vi valuta för pengarna, det är ju ingen vanlig helg vi har framför oss, det ju är bara påsk en gång om året. Och jag har faktiskt aldrig haft nån påskmiddag förr. Min familj är inte så påskig..
Imorgon är det dagen före skärtorsdag och vi jobbar tre timmar.
Sen är vi lediga länge.
Och för er som följer lovestoryn kan jag ju tala om att han kommer på torsdag. Stannar till tisdag. Det känns bra. Men det finns något där bakom. På ett sätt känns det som att antingen eller närmar sig. Kanske denna helgen ger svar. Blir det antingen? Eller eller?
Helens man kommer ända från Madrid. Vi ska laga mat och bjuda på öl och vin och snacks. Och ge karlarna en hint om vad det är vi vill bli. Deras hemmafruar.
Men det som framkallar de starkaste av känslostormar är Kokt skinke. Jag Hatar den. Hatar! Den förstör för mycket av min arbetsdag. Utan kokt skinke hade saker och ting varit ganska bra. Hat!
Förra veckan hade vi besök av två damer från Hudiksvall. Det var Helen som lurat hit sin kära vänner för att även de skulle bli en del av Sandefjord. Men efter mindre än två dygn gav de upp och drog vidare till en annan norsk stad. Synd. Vi vill ju ha ett brudhäng! Men man vet ju aldrig, snart kanske de återvänder med svansen mellan benen. Hehehe.
Och en dag regnade det. Helen lånade ut mitt paraply till eka. Eka är en förvirrad själ. En aning flummig skulle man kunna säga. Jag hade inte hunnit använda det än. Ni minns kanske hur lycklig jag var när jag hade köpt det? Det där paraplyet som jag letat efter i många år.. Eka fick premiäruppfällningen! Va? Lite besviken är jag faktiskt. Och inte nog med det, när vi kommer hem från jobbet är Eka där men inget paraply. Inget paraply! Ja det var ingen stor överaskning men det gjorde lite ont i hjärtat. Som tur var har ju Helen köpt ett likadant så jag talade om för henne vänligt men bestämt (hmm?) att om det inte återvänder till huset ska jag minsann ta hennes paraply. Det gick hon med på. Men hon gav Eka lite dåligt samvete och minsann, dagen därpå vid samma tid var paraplyet tillbaka! Visst, det låg vårdslöst slängt på golvet men nu så är det åter i min ägo. Som ni förstår så kan faktiskt ett paraply betyda väldigt mycket för en människa.
Jag fick ett förslag om feria i augusti. Och jag kan verkligen inte komma på en enda anledning till varför vi inte ska styra upp det. Fatta Bettan, det kommer vara grymt! Like back in the days liksom.
Hur kommer det sig att när jag ligger i vår stora säng och ska till att sova så dyker det upp en massa bra formuleringar i mitt huvud om saker som skett i mitt liv eller andra ting jag funderat över. Och då tänker jag att det här måste jag komma ihåg så att jag kan skriva ett bra blogginlägg imorgon. Tillslut har jag tänkt en jätte lång text med intressanta och roliga grejer. Men när jag väl sitter redo att printa ner mina briljanta formuleringar så är de som bortblåsta. Svish! Drömmarna jag har om nätterna måste ta allt med sig. Swosh! Borta.
I lördags var vi på fest. Jobbfest. Den var okej. Jag hade kapsylkrig, två mot mig. Men Helen joinade för att jämna ut fighten och vi flippade en aning, så att säga. Det kanske gick lite för långt. När jag låg insnärjad mellan bordsben och ölburkar och Helen högg någon i foten med en gaffel insåg jag att det gått något över styr. Då slutade vi. Helen blev plötsligt väldigt trött och jag blev nerspilld av vodka med juice. Dags att åka hem.
Idag skulle jag och Helen ekonomi handla. Vi gick upp tidigt för att ta bussen till Lidl. Vi missade bussen. Tog en senare buss och satte igång. "Ska vi ha en sån? Ja ta två!" Det blev dyrt!
Och vi är ännu inte klara, imorgon ska vi handla resten. Men förhoppningsvis får vi valuta för pengarna, det är ju ingen vanlig helg vi har framför oss, det ju är bara påsk en gång om året. Och jag har faktiskt aldrig haft nån påskmiddag förr. Min familj är inte så påskig..
Imorgon är det dagen före skärtorsdag och vi jobbar tre timmar.
Sen är vi lediga länge.
Och för er som följer lovestoryn kan jag ju tala om att han kommer på torsdag. Stannar till tisdag. Det känns bra. Men det finns något där bakom. På ett sätt känns det som att antingen eller närmar sig. Kanske denna helgen ger svar. Blir det antingen? Eller eller?
Helens man kommer ända från Madrid. Vi ska laga mat och bjuda på öl och vin och snacks. Och ge karlarna en hint om vad det är vi vill bli. Deras hemmafruar.
Kommentarer
Trackback