milia

Ja då sitter man här en söndags kväll och känner sig ganska nöjd och belåten.
Det har varit en hård vecka. Mycket jobb. Övertid. Men trots att jag vet att jag imorgon kommer vilja spy på hela skjeggeröd är det värt det. Det kommer synas på lönen.
I lördags skulle vi ta bussen kl 06.01. Jag hade kollat upp busstider på internet minsann. Så vi släpar oss bort, jag hade sovit ca 2 timmar och måde skit. Helen mådde rätt kasst hon också av en anledning vi inte riktigt räknat ut än men vi har våra misstankar. Iaf var vi duktiga och i tid. Vi väntade och väntade. Var är bussen? Helen kollar tidtabellen som sitter vid hållplatsen och upptäcker att det går ingen buss. Jo säger jag, det stod så på internet. Det kom ingen buss. Jag har tydligen misstolkat norska tidtabellen helt vilket ledde till att vi får gå till jobbet på gränsen till springa. Vi hade en kvart på oss och skulle gå en sträcka som i vanliga fall tar ca 45 minuter. Bra jobbat. Vi kom 20 minuter sent men det verkade inte märkas speciellt mycket. Tur det.
Sjukt jobbig dag. Jag fick frågan om jag varit ut kvällen innan och det måste ge er en bild av hur jag såg ut. Jag tom kände mig bakfull. Usch!
Men men, när vi slutade klockan två kände vi att vi måste iaf göra något av dagen. Så vi trotsade utmattningen och tog bussen till stan. När vi gick förbi en skobutik ville jag gå in. Helen tyckte det var en dålig idé för vi har ju bestämt att vi inte får köpa skor nu, vi ska spara pengar. Men vi kan ju bara titta tyckte jag. Jag ska inte köpa några skor men jag måste ju få se på dom iaf. Okej sa Helen och vi gick in.
Och hur brukar det gå när fröken Eriksson stegar in i en skobutik? Jo fröken Eriksson brukar bli kär. Och så även i detta fallet. Jag blev kär i ett par silver skor. Med ganska hög klack. Kär! Jag köpte. Jag kunde inte hjälpa det. Och alla behöver väl ett par silverklackar? Sen handlade jag en svart lång t-shirt och fina underkläder. Och det behövde jag faktiskt. Överskred shopping limiten än en gång men det gör inget. Eller?

Sen fikade vi lite och så gick vi hem. Segade i soffan hela kvällen. Jag fick ett ryck och ville supa till men Helen kände sig fortfarande inget vidare så där sa hon stop. Tur var väl det för ca 30 minuter senare höll jag på att somna till Volver,
Idag har vi städat så nu är det fint igen. Jag har provat outfits och känner mig nöjd och glad med min garderob. Jag väntar bara på att det ska bli sommar på riktigt så man får lite tillfällen att använda grejerna..

Det här blir en skön vecka. Jobbar måndag, tisdag och bara tre timmar på onsdag. Sen bär det av mot Dalarna. På torsdag tar jag tåget till oslo och bussen till Karlstad. Och där kommer min kompis stå och vänta med öppna armar. Hon ska minsan hämta hem mig.
Jag; Du jag har ett problem
E; Neeej vadå? Varför ska det alltid låta så när du ska komma hem?
Jag; Det går inga bussar och tåg. Men jag tänkte fråga en sak.
E; Jaha?
Jag; Om du får låna mammas bil kan du åka 23 mil och hämta mig i Karlstad?
E; Klart jag kan. Bara jag får låna bilen.
Jag; Är det sant? Vill du göra det?
E; Ja inga problem.
Hur underbar är hon inte? Hur många skulle svara ja på en sån fråga helt utan eftertanke och betänketid i hundra år? Hon är den bästa!
Bättre hemfärd kan jag inte få.
Så det är något jag längtar efter nu. Tiden i bilen på väg till Mora med Kompis.
Och så längtar jag efter min mamma. Och min kusin. Och att få träffa Tomas och Lisso.
Och självklart ska jag och E parta loss och skaka rumpa på nåt av de två dansgolv som finns i kommunen.
Jag har en känsla av att veckoslutet kommer bli grymt.

Nu ska jag hänga tvätt och sen ska jag läsa bok. Under tiden ska regina spector få sjunga för oss.
Kanske ska promenera bort till Joker och införskaffa lite godis?