milia

Det blev ingen skridskoåkning. En fot är paj och resten av flickorna är sjuka.
Istället mötte jag upp Malin och knatade hem till henne. Hon bjöd på kaffe och kaka. Nice. Sen kom Madde hem och vi kom fram till att vi måste hänga mer. Det krävs ju ingen nobelmiddag för att vi ska ses tyckte Malin och jag höll helt klart med.
Och sen berättade hon om hur hennes vän föreläst om att man klarar sig själv, männen är bara en bonus... Mycket clever flicka tyckte jag och det kändes som att nån just satt ord på min inställning. Självständighet. Bonus. Fast just nu skulle det vara skoj med bonus. Ny och spännande bonus.. Men men.

Lite senare bajkade jag in till stan för att genomföra skridskoåkningens plan-b.
Tre av oss lagade middag hemma hos Jonna. Då föddes idén till att vi ska renovera hennes kök. Jonna spacklar. Jag målar. Josephine ska sitta på en stol. Hon kanske får rita lite på golv-pappen. Det blir kul.

Efter det var det dags att gå till jobbet.
Sjukt seg kväll men jag fick iaf skratta åt Viktors imitation av blondinbella. Och så skvallrade vi lite om personalfesten såklart. En chef var nervös och funderade högt över att han borde snacka med en av de andra tjejerna.. Jo det kan ju vara bra sa jag.
Personalfesten hade allt; fri bar, skratt, bråk, tårar, dans, fylla.. Och champange.
Och just det ja, jag ska tydligen på date med Viktors bästa vän. Hmm. "Jorå det här har vi planerat serru.."

Nu är klockan 06.46
Jag har inget att läsa så det känns helt omöjligt att varva ner. Spanar runt på fejjan och folks bloggar istället..
Min dygnsrytm blir bara värre och värre.
Snart slänger jag huvudet i väggen. Hårt.