milia

ett kraftigt slag av en irriterande själupptagenhet som kom stormandes in i rummet slog plötsligt ner min positivitet. jag blir så förbannat trött på det sätt som klankar ner på allt som andra tycker om och som anser sig själv ha rätt i sina åsikter som gör att alla andra verkar så värdelösa. deras åsikter är inte hälften så mycket värda som den perfektas. jag blir så ledsen av att varje dag se andra människor kuva sig för vad du tycker. försök att vara lite ödmjuk människa!

cyklade till skolan idag i flygande fläng. underbart! plötsligt ser jag positivt på grejer igen. jag hade en personlig lågkunjunktur med allt vad det innebär under några dagar men nu är det på väg uppåt. tjohoo! 

så är det alltid. jag är nog aldrig redo för en måndag. är någon det?

jag längtar efter min "partner in crime". den äkta. jag inbillar mig att jag har en sådan. men det var länge sedan nu. en vecka, ett år eller hundra. jag vet inte. en "du och jag mot världen" vän. jag vet att ni fortfarande finns. jag vet att ni inte har lämnat mig. men just nu? 

Idag tog jag och helen en kort promenad i solskenet istället för att gömma oss i ett korridorshörn under hålet. det var ganska trevligt. inte så kallt som jag först trodde.

jag går runt och saknar folk hela tiden.

jag vaknade av en röst i mitt huvud imorse;

Jag och sandra kollade på film ikväll. en hel plus delar av två andra.
tända ljus, rökelser, popcorn och dr. pepper. mys.

mitt i en film tittade jag ut genom fönstret och såg värsta stjärnan. blev som hypnotiserad och glömde nästan bort allt annat. det var så vackert.
sen insåg jag att det var ingen idé. verklighetsflykten skulle bara vara tills solen gick upp iaf.
så jag släppte alla vackra tankar som för tillfället befann sig i mitt huvud och återgick till vad som faktiskt hände just då. stressen, filmen och saknaden. den där eviga stressen, tom när jag var på ki-balans idag var jag stressad över allt omkring mig. skolan tex.
men framförallt saknaden. jag brukar inte ge upp för verkligheten så snabbt, något störde mig.
visst är det så att jag lever med en ständig saknad som jag på ett sätt inte skulle klara mig utan. men just den här saknaden gör sig bättre under kortare perioder. det räcker nu. kom hem älskling.

igår skulle jag och sandra  titta på top model och sen tänkte jag att jag skulle sova.

okej. jag kunde inte hejda mig. det var som att jag inte hade kontroll över mig själv. de där utsökta mästerverken drog mig till sig. jag gav upp. så var lyckan gjord för den här dagen.
Nu är skorna mina!

Egentligen är det meningen att jag ska sitta och skriva ett pm om en livsåskådning just nu. tack vare alla underbara undanflykter som korsar min väg mot böckerna och pennan så har jag kommit undan.
Jag var självklart tvungen att äta mat. kära storasyster ringde. pratpratprat. sen blev jag såklart godis sugen. tittade lite på greys anatomy. är det bra eller inte? jag har inte kunnat bilda mig en uppfattning än. när jag inte kunde finna något av intresse i tv;n längre förflyttade jag mig till min dator. svarade på ett mail från min bortreste kärlek. (7 dagar kvar) och nu sitter jag här. jag har även ominstallerat musen. ah vilken givande kväll jag har haft.

Inser att det snart är dags att sova. åh det ska bli så skönt att förflyttas till drömmarnas land ett tag. vare sig de är vackra eller hemska är de bättre än nuvarande verklighet.

jag var på stan igår med sandra. råkade gå in i min favorit butik. august johansson heter den. aaw.

I fredags var jag ute på krogen, igen. det var väl helt okej, har tyvärr inget minne av många skratt. jag brukar skratta mycket när jag är ute med mina vänner. men det var många jag ville ha med mig som fattades. Hamnade på en efterfest på min gata, satt där medan det var strömavbrott och drack vatten. vatten vatten. det hjälpte inte ett dugg, dagen efter låg jag och kände mig nära döden. men ingen ångest för en gångs skull. helt otroligt, jag hade inte gjort något värt att ångra. sen kom carl och fixade mat åt mig.

Ja igår kom jag tillbaks till uppsala.

idag gick jag igenom en låda i källaren. den innehöll saker från mina väldigt unga år.
jag hade skrivit en dikt om att jag ville ha en hund som skulle skrämma bort alla mördare och spöken. den skulle hålla mig sällskap så att jag aldrig mer skulle vara ensam osv. jag har saknat den hunden även på senare dagar. tack och lov tog mormor hand om mitt senaste spöke. det var en psykopat som bodde under min säng i uppsala. jag vågade inte vara ensam hemma under flera veckor. men mormor tog tillslut bort honom och jag klarar av att gå in i mitt rum fast ingen annan är i lägenheten.
ibland tycker jag mig skymta hans skugga i ögonvrån. kanske förföljer han mig på avstånd nu. jag vet inte.

i förrgår var jag och carl och åkte pulka. det var en jätte läskig backe.
samtidigt som jag trodde att jag skulle dö hade jag en pirrande känsla i magen. jag höll mig fast stenhårt och skrek. varje gång jag kommit ner bestämde jag mig för att det var sista gången. tillslut höll jag på att bli galen av min dödsskräck/glädje. jag kunde inte hantera känslorna. jag åkte alltså pulka. så jag satte mig och åt en smörgås och drack varm choklad. sen gjorde mina fötter så ont att vi var tvugna att åka hem.

såg en bra film. skelleton key.

jag har så tråkigt. önskar att en alldeles speciell vän var här nu. hon hade bara behövt sitta här intill och jag hade haft ett skönt leende på läpparna.

Firades i sälen.
kalle stropp och michael jackson plus fyra grymma brudar.
Telefonsamtal med 112 och syster Ann-Christine och besök på Akutmottagningen i Sälen där en unge spyr hej vilt och fyra bakfulla dalkullor sitter och asgarvar åt ungen som åter igen spyr..elaka blickan från barnets mor,dock innan hennes karl också börjar på att hulka aningen oroväckande, tack och lov kom ingen spya från hans håll.
.. och fest i linköpings stugan och i "brat"-stugan.
promenader mitt i smällkalla vintern.

en helt hysterisk helg. men ack så rolig.