milia

Ja tiden rinner undan snabbare än jag anat. Om en vecka och två dagar är även den här perioden förbi. Ännu ett kapitel. Jag är trött på avslut. Avsked. Men ändå ser jag fram emot nyheter. Eller först lite ny-gammalt. Tillbaka till Mora. Tillbaka till Butiken. Jag gläder mig. Det kommer bli en bra sommar. Och sen?

En känsla av London växer inom mig. Det är ju en möjlighet. Det är genomförbart. Men om jag verkligen vill? Jag vet inte. Men det växer. Någon gång under sommaren ska jag ta ett beslut. Kanske hamnar jag någon helt annan stans. Kanske väljer jag att starta något någonstans där ett avslut inte skymtar i horisonten.

Jag har nyss lämnat C vid stationen. Två dagar. Bra dagar. Kanske önskar jag att jag kände mer. Lite tydligare tankar.

Ja nästa vecka åker jag hemåt. Två kusiner tar studenten och jag ska fira. Fan va grym man är när man tar studenten. Lycklig liksom. Grattis till dom! Det blir kul.
Sen har jag en vecka ledigt innan jag börjar jobba igen. En tur till stockholm. Sen till Uppsala. Oh Uppsala jag längtar! Ska hänga lite med Malin så klart och äntligen ska jag få träffa Sandra och hennes lilla baby. Sjukt. Men roligt. Hoppas på fint väder så vi kan styra picnic i stadsparken.

Nu ska jag fylla på min nya braiga iPod med ännu lite mer musik. Det kommer behövas på arbetet. Jag är så fruktansvärt trött på det! Dessutom ska vi lära upp en ny kille på maskinen. Han ska ta över. Han måste lära sig allt. Jag har iaf insett en sak om mig själv. Jag ska inte ha ett arbete där man lär ut saker. Jag har inget tålamod! Min syster säger att vi har det från Pappa. Jag känner mig hemsk och säger att killen kan väl bara fatta!!?

För precis ett år sedan hade jag och Helen precis anlänt till Malaga utan att veta när vi skulle åka därifrån. Vid den här tiden satt vi troligen på vår balkong och tog ett glas vin innan vi skulle upptäcka vår nya stad.

I uppsala har det varit full fest idag. Forsränning och massor med folk i stadsparken på filtar med ölburkar i högsta hugg. Jag kan inte låta bli att sakna den tiden.

Klippte av bandet runt min handled. Första steget i min psykiska förberedning. Jag vill bli hindrad men är skeptisk till att det inträffar.

Var nyss på väg att bli bortrövad till fest i grannstaden. Kastade mig mot en möbel och klamrade mig fast. Klarade mig. Man vet aldrig när man återvänder om man åker iväg i det sällskapet. Skulle jag inte resa hemåt tidigt imorgon skulle jag lätt hängt på. Och om jag inte känt mig så sliten.
Jag gillar våra män mer och mer. Börjar redan känna ett litet sting i hjärtat över att den här tiden snart är över. Undrar när jag kommer vara någon stans utan att hela tiden vara medveten om att tillvaron jag lever i kommer ta slut?

Iaf. Imorgon bär det av. Kan knappt vänta tills jag anländer till Karlstad och får krama om min finaste.
Och sen. En helg jag bara vet kommer bli toppen.

Hands down, Im too proud for love
But with eyes shut, its you Im thinking of
But how we move from A to B, can't be up to me
Cause I dont know
Eye to eye, thigh to thigh
I let go...

I think Im a little bit, little bit, a little bit in love with you , 
only if youre a little bit, little bit, little bit in love with me.

And for you I keep my legs apart, and forget about my tainted heart, 
and I will never ever be the first to say it, but still I, yes you know I..I..I..
I would do it, push the button,pull the trigger, climb a mountain, jump of a cliff, cause you know baby I love you, love you, a little bit

If you would do it,if you would say it, if you would mean it, that we could do it, if it was you and I, not only I

I think Im a little bit, little bit, a little bit in love with you , only if youre a little bit, little bit, little bit in love with me.

Come here stay with me, struck me by the hair, I would do anything, anything to have you as my man

Little bit.

Lykke Li.