Fredagskvällen
Ipoden är inkopplad till högtalare, Love kokar pasta, Chritt spelar random låtar på sin gitarr och peder var nyss här men försvann.
Vi dansar och sjunger i våra mjukisbyxor och raggsockor.
Vinet flödar och det är allmänt god stämning.
Jag gillart.
Men tankarna går ofta till en fin människa som snart styr kosan mot Dalarna. Jag skulle vilja tillbringa sommaren med henne. Kanske blir det så. Kanske inte.
Samtidigt som jag känner att paniken över framtiden smyger sig på är jag duktig på att hålla den på lagom avstånd. Det är bara om nätterna den kommer tillräckligt nära för att komma åt mig.
Men iaf är det en bra kväll och jag tänker njuta av den.
Ständigt kaos, vissa dagar bra vissa mindre bra. Idag gillar jag kaoset på Frydenlund 81 B.
Påskhelg
Vi jobbade bara tre timmar idag. Skönt. Men längre hade vi nog inte klarat. Det är så fruktansvärt kallt i skinkfabriken nu för tiden. Det har varit kallt sen vi började men det blir lite kyligare varje dag. Igår informerade teknikern Roger om att vi har mellan tre och fyra grader (!!!) där jag och Helen står. Det ska egentligen vara 14. I måndags hade alla andningssvårigheter, jag trodde att jag hade hål på lungan innan jag insåg att det var fler som inte fick tillräckligt med luft, men nån högre uppsatt svarade "vänj er" när christian klagade. Ska vi ha det så? Nu när vi inte ens får ha luvorna på oss håller vi ju på att avlida. Nej det ska bli skönt med långledigt, fem dagar.
Idag reste våra män i huset hem till Karlskoga och lämnade oss med byggnaden. Det firade vi genom att storstäda hela skiten. Så nu blänker alla ytor och dammet är väck. Riktigt nice.
Imorgon anländer männen i våra liv. Den ena från Spanien och den andra från Sverige.
Tyvärr blev jag smått osams med min idag när han krånglade om vininhandling. Jag blev kanske snäppet överirriterad men jag kunde inte hejda mig. Här har vi handlat och planerat och fixat och så ska en sån viktig detalj som rödvin gå i stöpet? Nej det gick inte för sig helt enkelt. Imorgon stänger ju hela Norge och C var vår sista chans. Men idag på kvällskvisten pep det till i luren och texten "Jag fixat" lyste glatt emot mig. Nu är allt på topp och jag är glad. Hoppas bara veden vill ta fyr så att vi får det varmt och gott här inne.
Nu är det stickningsdax. Jag måste verkligen bli klar med den där mössan innan sommaren!
Betsy Malone and the blonde beans
Men det som framkallar de starkaste av känslostormar är Kokt skinke. Jag Hatar den. Hatar! Den förstör för mycket av min arbetsdag. Utan kokt skinke hade saker och ting varit ganska bra. Hat!
Förra veckan hade vi besök av två damer från Hudiksvall. Det var Helen som lurat hit sin kära vänner för att även de skulle bli en del av Sandefjord. Men efter mindre än två dygn gav de upp och drog vidare till en annan norsk stad. Synd. Vi vill ju ha ett brudhäng! Men man vet ju aldrig, snart kanske de återvänder med svansen mellan benen. Hehehe.
Och en dag regnade det. Helen lånade ut mitt paraply till eka. Eka är en förvirrad själ. En aning flummig skulle man kunna säga. Jag hade inte hunnit använda det än. Ni minns kanske hur lycklig jag var när jag hade köpt det? Det där paraplyet som jag letat efter i många år.. Eka fick premiäruppfällningen! Va? Lite besviken är jag faktiskt. Och inte nog med det, när vi kommer hem från jobbet är Eka där men inget paraply. Inget paraply! Ja det var ingen stor överaskning men det gjorde lite ont i hjärtat. Som tur var har ju Helen köpt ett likadant så jag talade om för henne vänligt men bestämt (hmm?) att om det inte återvänder till huset ska jag minsann ta hennes paraply. Det gick hon med på. Men hon gav Eka lite dåligt samvete och minsann, dagen därpå vid samma tid var paraplyet tillbaka! Visst, det låg vårdslöst slängt på golvet men nu så är det åter i min ägo. Som ni förstår så kan faktiskt ett paraply betyda väldigt mycket för en människa.
Jag fick ett förslag om feria i augusti. Och jag kan verkligen inte komma på en enda anledning till varför vi inte ska styra upp det. Fatta Bettan, det kommer vara grymt! Like back in the days liksom.
Hur kommer det sig att när jag ligger i vår stora säng och ska till att sova så dyker det upp en massa bra formuleringar i mitt huvud om saker som skett i mitt liv eller andra ting jag funderat över. Och då tänker jag att det här måste jag komma ihåg så att jag kan skriva ett bra blogginlägg imorgon. Tillslut har jag tänkt en jätte lång text med intressanta och roliga grejer. Men när jag väl sitter redo att printa ner mina briljanta formuleringar så är de som bortblåsta. Svish! Drömmarna jag har om nätterna måste ta allt med sig. Swosh! Borta.
I lördags var vi på fest. Jobbfest. Den var okej. Jag hade kapsylkrig, två mot mig. Men Helen joinade för att jämna ut fighten och vi flippade en aning, så att säga. Det kanske gick lite för långt. När jag låg insnärjad mellan bordsben och ölburkar och Helen högg någon i foten med en gaffel insåg jag att det gått något över styr. Då slutade vi. Helen blev plötsligt väldigt trött och jag blev nerspilld av vodka med juice. Dags att åka hem.
Idag skulle jag och Helen ekonomi handla. Vi gick upp tidigt för att ta bussen till Lidl. Vi missade bussen. Tog en senare buss och satte igång. "Ska vi ha en sån? Ja ta två!" Det blev dyrt!
Och vi är ännu inte klara, imorgon ska vi handla resten. Men förhoppningsvis får vi valuta för pengarna, det är ju ingen vanlig helg vi har framför oss, det ju är bara påsk en gång om året. Och jag har faktiskt aldrig haft nån påskmiddag förr. Min familj är inte så påskig..
Imorgon är det dagen före skärtorsdag och vi jobbar tre timmar.
Sen är vi lediga länge.
Och för er som följer lovestoryn kan jag ju tala om att han kommer på torsdag. Stannar till tisdag. Det känns bra. Men det finns något där bakom. På ett sätt känns det som att antingen eller närmar sig. Kanske denna helgen ger svar. Blir det antingen? Eller eller?
Helens man kommer ända från Madrid. Vi ska laga mat och bjuda på öl och vin och snacks. Och ge karlarna en hint om vad det är vi vill bli. Deras hemmafruar.
Norge
Min lediga vecka startades hos Camilla i oslo. Chill på fredagen och utgång på lördagen. Ja just det, det har jag redan berättat om. Men på söndagen bar det av till Mora. Vasaloppsvecka.
Hälsade på min vän och försökte stötta, men det är så svårt. Det finns inget man kan säga eller göra för att underlätta, varför finns det ingen handbok i sorgebehandling?
Hängde även med mina familjer, ja jag har mer än en, fika och klädesärvning från systeryster.
Mammas hus var fullt av 50-åringar, mamma med vänner var mer party än vad jag var. De var ute och rände nästan varje kväll och jag fick skjutsa. Gissa om jag kände mig tråkig..
Men eftersom jag var i Mora och eftersom det var Vasaloppsvecka blev det även utgång för min del. På måndagen blev det vinpimpling hemma i stugan med kussen. Mycket trevligt. Jag gillar att dricka vin med henne. Babblade på som vanligt om det mesta.
Torsdag var det självklart party på tältet, rydell och Quick (?) spelade och vi röjde på golvet. Riktigt kul att få följa med kusinen på fest =)
Fredagen innebar mys med vännerna och så fick jag skjutsa lillkusinen som inte är så liten längre på fest. Har inte hört nåt efter det så jag vet inte om han ramlade ner i Siljan trots mina förmaningar..
Men lördagen var min dag igen. Fest med vänner jag inte träffar ofta alls men väl inne på tältet var jag mest förvirrad. Tog paus med jämna mellanrum hos orsagänget och drack nån öl, jag orkade ju inte leta efter olika människor hela tiden.. Efter ett nyp i armen träffade jag en person jag sällan ser; "Hey ge mig en kram! Va gott du luktar vill du komma på fest om tre veckor?" Hehe får väl se hur det blir med den saken.
På söndagen bar det av mot Norge igen. Sov hos Camilla och tog sen tåget mot Sandefjord och nytt jobb på måndag morgon. Jag och Helen är numera skinkmästare och kallas Kerstin & Britt, Sandefjord slakters.
Vi jobbar på Fatland, jag Britt Christian och Dixie the maschine arbetar tillsammans i ett fint team som fixar skinkan och rostbiffen som ska skickas ut i Norges butiker. Det är kallt men alla ser ut som rymdmänniskor i sina vita dressar så det är ganska skoj ändå. Jag har numera stor koll på olika skinkor. Haha nu kom jag på en rolig sak, en dag utbrister Helen; "oh här var det fasta skinkor!" Efter en stund insåg vi vad hon sagt och jag förstod att det var Britt som var i farten..
Jaja iaf så har vi fått våran egna maskin och när Christian drar efter påsk är det meningen att vi ska klara oss själva. Hallå? Hur ska det gå till? Dixie är jätte stor och har jätte tunga delar som ibland ska bytas ut. Och så är det supertunga skink-korvar som ska in i en stor frys, vi måste vara två för att få in dem, jag känner mig svag. Och grannen ömsom skrattar ömsom surar över vår inkompetens.
Jaja, Kerstin och Britt, the Skinkmasters.
Nu är jag i Oslo igen. Vi TRE är samlade för party. Jag gillart. We're gonna shake that thing!
Och jag har köpt en röd klänning som jag hoppas att jag är snygg i, Jag vill vara snygg ikväll =) Men det här sällskapet uppväger allas brister och vem som helst blir snygg tillsammans med dem så jag har tur ikväll. Vi har fått i oss en varsin drink och jag och Kompis är nu inne på en kall Budweiser. Snart är det dags för käk. Och sen ska partyt börja på allvar. Vi får sällskap av en Stine med vänner, får se vad det blir av det hela..
Trots att jag tillbringar all tid med Britt (läs:dygnet runt) så saknar jag henne lite när hon inte är här. Hallå jag vill dansa med dig pluttan!
Men jag är tillsammans med två av dem som gör mig till den jag är och det kan knappt bli bättre! Ni är så fina ;)
Och jag har fått en stark längtan efter en tid i spanien med vin, cigg och män. Är det över nu? Är det dags att bli seriös? Jag måste säga att jag känner mig lugn och tråkig efter nyår. Inga galna grejer i mitt liv längre. Bra eller dåligt?
Helen, är det dags för ett nytt äventyr?