Tisdag
Veckan som har gått har jag spenderat i Stockholm och Uppsala.
Tog bussen måndag morgon för att hälsa på Emelie och fixa visum på indiska ambasaden. Träffade Carl också. Dagarna i Stockholm innebar hårklippning av duktiga Emelie, shoppingtur utan att jag shoppade (!) och självklart utgång.
På torsdagen åkte jag vidare till Uppsala för att hälsa på min kära Malin. Även där blev det shopping och utgång. och den här gången handlade jag lite. Men trots att vi gick igenom stadens alla skoaffärer blev det inga skor utan en klänning. Eller jo just det, medan Malin och Adde storhandlade på lördagen smet jag in på en liten butik och köpte mig ett par skor. Det är en sjukdom!
Fredagskvällen var riktigt rolig iaf. Träffade folk jag inte sett på riktigt länge, uppdragsbok och mindre lyckade tequilashots.
I söndags tog jag med mig Carl till Mora, vi fick lite mat av mammsen och sen såg vi två filmer. Mysig kväll.
Igår kikade jag in på Cubus och där vill de att jag ska komma tillbaka och jobba igen, Så jag gör väl det. När jag kommer hem från Indien.
Jag känner mig nästan lite bortskämd, det är ju inte alla som bara blir erbjudna jobb så där. Men jag måste ju få gnälla lite, jag vill faktiskt inte bo här! Iaf så ska jag jobba ett tag, tills jag bestämmer mig för vad jag ska göra.
Idag har jag städat mina garderober. Nu ska jag skicka iväg en massa kläder som jag aldrig använder. Men jag är ändå kass på att göra mig av med saker. "Men tänk om jag behöver ett par rosa byxor någon gång?" Okej kanske inte rosa byxor, men så tänker jag om typ allt jag äger. Även om jag inte ens rört vid grejen på två år.
Annars har jag mest pratat i telefon. Undrar om jag får hjärntumör nu. Kanske borde leta fram det där headsetet..
Förutom de som ringer mig dagligen har jag ingen vidare lust att prata med folk. Jag har gått och blivit grymt osocial. Men det är min naturliga första reaktion när jag återvänder hit. Jag smyger runt i min mammas hus. Dricker kaffe eller te. Röker. Se på tv. Jag är inloggad på msn men den är inställd på "visa som offline", så kan jag se vilka som är där utan att de kan se mig. Jag har varit hemma i två dagar med ändå står det där att jag är i Uppsala. Det är rätt skönt att ingen vet att jag är här, jag behöver vara ifred lite.
Och jag funderar på hur väl man egentligen känner sina föräldrar. Jag känner nog inte mina så bra. Eller jo mamma. Men pappa då? Och om en vecka åker vi. Jag och min far i 6 veckor. Det börjar kännas riktigt läskigt.
Just nu verkar många av mina vänner välja att bli vuxna. Om det nu är något man väljer. Jag känner mig långt ifrån vuxen men ändå skaffar mina jämnåriga vänner barn. De flyttar ihop. De förlovar sig. Men barn? Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag nu skulle bli gravid. Självklart måste man göra ett val. För vissa är det en självklarhet i samma stund som provsvaret kommer, för andra är det det inte. Jag tror att det skulle vara ganska självklart för mig, jag är ju knappt benägen att ta hand om mig själv..
Men ibland när jag tänker på de som i min ålder flyttar ihop och vågar planera lite långsiktigt blir jag en aningens aning avundsjuk. Eller inte avundsjuk men ibland känns det som att det vore faktiskt rätt skönt med den där tryggheten. Fast egentligen så är jag nog fortfarande för rastlös och ego för att klara av en sådan sak.
Nu ska jag fylla i papper som ska skickas till försäkringsbolaget. Sen ska jag se Desperate Houswifes. Och efter det ska jag nog ta ett glas vin och röka i smyg genom mitt fönster.
Tog bussen måndag morgon för att hälsa på Emelie och fixa visum på indiska ambasaden. Träffade Carl också. Dagarna i Stockholm innebar hårklippning av duktiga Emelie, shoppingtur utan att jag shoppade (!) och självklart utgång.
På torsdagen åkte jag vidare till Uppsala för att hälsa på min kära Malin. Även där blev det shopping och utgång. och den här gången handlade jag lite. Men trots att vi gick igenom stadens alla skoaffärer blev det inga skor utan en klänning. Eller jo just det, medan Malin och Adde storhandlade på lördagen smet jag in på en liten butik och köpte mig ett par skor. Det är en sjukdom!
Fredagskvällen var riktigt rolig iaf. Träffade folk jag inte sett på riktigt länge, uppdragsbok och mindre lyckade tequilashots.
I söndags tog jag med mig Carl till Mora, vi fick lite mat av mammsen och sen såg vi två filmer. Mysig kväll.
Igår kikade jag in på Cubus och där vill de att jag ska komma tillbaka och jobba igen, Så jag gör väl det. När jag kommer hem från Indien.
Jag känner mig nästan lite bortskämd, det är ju inte alla som bara blir erbjudna jobb så där. Men jag måste ju få gnälla lite, jag vill faktiskt inte bo här! Iaf så ska jag jobba ett tag, tills jag bestämmer mig för vad jag ska göra.
Idag har jag städat mina garderober. Nu ska jag skicka iväg en massa kläder som jag aldrig använder. Men jag är ändå kass på att göra mig av med saker. "Men tänk om jag behöver ett par rosa byxor någon gång?" Okej kanske inte rosa byxor, men så tänker jag om typ allt jag äger. Även om jag inte ens rört vid grejen på två år.
Annars har jag mest pratat i telefon. Undrar om jag får hjärntumör nu. Kanske borde leta fram det där headsetet..
Förutom de som ringer mig dagligen har jag ingen vidare lust att prata med folk. Jag har gått och blivit grymt osocial. Men det är min naturliga första reaktion när jag återvänder hit. Jag smyger runt i min mammas hus. Dricker kaffe eller te. Röker. Se på tv. Jag är inloggad på msn men den är inställd på "visa som offline", så kan jag se vilka som är där utan att de kan se mig. Jag har varit hemma i två dagar med ändå står det där att jag är i Uppsala. Det är rätt skönt att ingen vet att jag är här, jag behöver vara ifred lite.
Och jag funderar på hur väl man egentligen känner sina föräldrar. Jag känner nog inte mina så bra. Eller jo mamma. Men pappa då? Och om en vecka åker vi. Jag och min far i 6 veckor. Det börjar kännas riktigt läskigt.
Just nu verkar många av mina vänner välja att bli vuxna. Om det nu är något man väljer. Jag känner mig långt ifrån vuxen men ändå skaffar mina jämnåriga vänner barn. De flyttar ihop. De förlovar sig. Men barn? Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag nu skulle bli gravid. Självklart måste man göra ett val. För vissa är det en självklarhet i samma stund som provsvaret kommer, för andra är det det inte. Jag tror att det skulle vara ganska självklart för mig, jag är ju knappt benägen att ta hand om mig själv..
Men ibland när jag tänker på de som i min ålder flyttar ihop och vågar planera lite långsiktigt blir jag en aningens aning avundsjuk. Eller inte avundsjuk men ibland känns det som att det vore faktiskt rätt skönt med den där tryggheten. Fast egentligen så är jag nog fortfarande för rastlös och ego för att klara av en sådan sak.
Nu ska jag fylla i papper som ska skickas till försäkringsbolaget. Sen ska jag se Desperate Houswifes. Och efter det ska jag nog ta ett glas vin och röka i smyg genom mitt fönster.
Kommentarer
Trackback