milia

När jag precis hade landat på Arlanda kom det fram en snygg och trevlig kille till mig. Plötsligt hade jag skrivit under ett avtal som innebar att jag skulle få ett kreditkort. Det fattade inte jag. Jag trodde nämligen att jag skulle få ett säkrare VISA kort, men visst han var trevlig och duktig försäljare och jag var trött och glad.

Idag har jag fått alla papper som hör till kortet som jag fick för ett par dagar sedan.
Idag har jag skrivit ett papper där jag säger upp mitt medlemskap.
Jag är 20 år gammal utan fast anställning.
Jag kan ta ut tio tusen kr per månad med det där kortet.
Är dom dumma i huvudet?
Hur många 20-åringar utan fast anställning skulle kunna betala den summan?
Okej om kreditgränsen ligger på typ 3000 men hallå?

Och vissa kanske tänker; är man 20 år kanske man är medveten om hur mycket man kan handla för. Ja självklart borde man vara det. Men ärligt talat, jag själv skulle nog kunna ha lite för positiv syn på nästa månadslön. Eller kanske kunna tänka, "det löser sig nästa månad, jag kan köpa de här skorna på kredit"
Därför säger jag upp det. Och jag trodde faktiskt inte att de skulle bevilja mig en kreditkortsansökan från början.

Veckan som har gått har jag spenderat i Stockholm och Uppsala.
Tog bussen måndag morgon för att hälsa på Emelie och fixa visum på indiska ambasaden. Träffade Carl också. Dagarna i Stockholm innebar hårklippning av duktiga Emelie, shoppingtur utan att jag shoppade (!) och självklart utgång.
På torsdagen åkte jag vidare till Uppsala för att hälsa på min kära Malin. Även där blev det shopping och utgång. och den här gången handlade jag lite. Men trots att vi gick igenom stadens alla skoaffärer blev det inga skor utan en klänning. Eller jo just det, medan Malin och Adde storhandlade på lördagen smet jag in på en liten butik och köpte mig ett par skor. Det är en sjukdom!
Fredagskvällen var riktigt rolig iaf. Träffade folk jag inte sett på riktigt länge, uppdragsbok och mindre lyckade tequilashots.
I söndags tog jag med mig Carl till Mora, vi fick lite mat av mammsen och sen såg vi två filmer. Mysig kväll.

Igår kikade jag in på Cubus och där vill de att jag ska komma tillbaka och jobba igen, Så jag gör väl det. När jag kommer hem från Indien.
Jag känner mig nästan lite bortskämd, det är ju inte alla som bara blir erbjudna jobb så där. Men jag måste ju få gnälla lite, jag vill faktiskt inte bo här! Iaf så ska jag jobba ett tag, tills jag bestämmer mig för vad jag ska göra.

Idag har jag städat mina garderober. Nu ska jag skicka iväg en massa kläder som jag aldrig använder. Men jag är ändå kass på att göra mig av med saker. "Men tänk om jag behöver ett par rosa byxor någon gång?" Okej kanske inte rosa byxor, men så tänker jag om typ allt jag äger. Även om jag inte ens rört vid grejen på två år.
Annars har jag mest pratat i telefon. Undrar om jag får hjärntumör nu. Kanske borde leta fram det där headsetet..

Förutom de som ringer mig dagligen har jag ingen vidare lust att prata med folk. Jag har gått och blivit grymt osocial. Men det är min naturliga första reaktion när jag återvänder hit. Jag smyger runt i min mammas hus. Dricker kaffe eller te. Röker. Se på tv. Jag är inloggad på msn men den är inställd på "visa som offline", så kan jag se vilka som är där utan att de kan se mig. Jag har varit hemma i två dagar med ändå står det där att jag är i Uppsala. Det är rätt skönt att ingen vet att jag är här, jag behöver vara ifred lite.

Och jag funderar på hur väl man egentligen känner sina föräldrar. Jag känner nog inte mina så bra. Eller jo mamma. Men pappa då? Och om en vecka åker vi. Jag och min far i 6 veckor. Det börjar kännas riktigt läskigt.

Just nu verkar många av mina vänner välja att bli vuxna. Om det nu är något man väljer. Jag känner mig långt ifrån vuxen men ändå skaffar mina jämnåriga vänner barn. De flyttar ihop. De förlovar sig. Men barn? Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag nu skulle bli gravid. Självklart måste man göra ett val. För vissa är det en självklarhet i samma stund som provsvaret kommer, för andra är det det inte. Jag tror att det skulle vara ganska självklart för mig, jag är ju knappt benägen att ta hand om mig själv..
Men ibland när jag tänker på de som i min ålder flyttar ihop och vågar planera lite långsiktigt blir jag en aningens aning avundsjuk. Eller inte avundsjuk men ibland känns det som att det vore faktiskt rätt skönt med den där tryggheten. Fast egentligen så är jag nog fortfarande för rastlös och ego för att klara av en sådan sak.

Nu ska jag fylla i papper som ska skickas till försäkringsbolaget. Sen ska jag se Desperate Houswifes. Och efter det ska jag nog ta ett glas vin och röka i smyg genom mitt fönster.

En av de sista kvällarna i staden satte vi oss i en fotoautomat. Här är resultatet. Åh av någon anledning känns det lite tomt vid min sida...

     

I torsdags runt 16 landade jag och bettan på arlanda. Ett snabbt hej då och sen stog jag där ensam. Förvirrad och trött men ändå med en känsla av hemma inom mig.
Sprang iväg och köpte tågbiljett innan jag letade rätt på närmaste pressbyrå, kaffe, kanelbulle och svensk cosmopolitan. Ut i regniga luften för att andas en stund och frysa halvt ihjäl innan jag hittade tåget.
Fick sällskap av Camilla f.o.m Borlänge och vi hann med en skvaller-session innan vi anlände till Mora station.
Möttes av en glad mamma i regnet som tog mig hem till mat, mys och en skön säng.
Upp tidigt dagen efter, dags att börja med sprutorna.. Sen åkte jag och Camilla till tågstationen igen för att möta min älskade Emelie. Väskor flög och tårar rann. Skönare kram har jag nog aldrig varit med om. 
Vindrickning på kvällen med mamma, syster, Camilla och Emelie. Ett möte med Johan, Erik och Freshen innan jag och Emelie somnade sött i min säng.
Lördagen innebar ju comeback. Lite shopping, premiär på bolaget, hårslingning, pizza, bowling och Wasa. Ja herregud. Mycket lyckad kväll. Somnade (i sked?)  fram på morgonkvisten efter att vi svept ett varsitt glas resorb och Emelie hade vunnit en närkamp med mina strumpbyxor.
Söndagen innehöll avsked, middag med mormor o morfar och cheez balls.

Idag har jag inte gjort mycket. Har vandrat runt i min mammas fina hus i mjukisbyxor med en kopp kaffe/te och bara försökt inse att jag är här nu. Tog en promenad med mamma och myste sen i soffan en stund.

Pratar med folk på msn och jobbar på att komma ihåg åäö, gissa om det varit jobbigt att skriva detta inlägg.. Laddar även upp bilder på facebook och påminns hela tiden om att jag måste köpa ny kamera.

När jag gick igenom alla bilder tidigare idag glömde jag plötsligt bort varör jag åkte. Aldrig har jag mått så bra under så lång tid som där borta. Eller jo kanske när jag var med Carl. Inget kunde riktigt komma åt mig i min nya favoritstad.
Snart bär det av igen mot nya mål och jag ska försöka njuta av den här månaden i Mora.

Tack för en fin helg flickor.

okej. alldeles nyss upptackte jag och bettan att kalles kaviar har gjort det igen.
Kalles randiga med banan.
det later ju sjukt ackligt. ar det kaviar+ost+banan da?

Emilia: Fy fan va ackligt!
Bettan: Fast iofs, ost pa mackan ar ju ganska gott...

Ja, jo.. det ar ju det.