konstigt.

Den efterlängtade dagen är snart här. imorgon. äntligen bär det av. mitt och helens äventyr...

Jag har nyss packat klart resväskan. min stora röda resväska som min pappa snällt köpte till mig. och jag har en konstig känsla i kroppen. i bröstet. jag klarar inte avsked. det är svårt att resa ifrån sina nära och kära på obestämd tid. fy fan vad jag kommer sakna. det gör ont redan nu.
hur ska jag klara mig utan mina vapendragare?

Jag har världens finaste vänner omkring mig. så är det. en tar jag med mig och resten ägnar sig åt egna äventyr. jag vet att de kommer finnas kvar när jag kommer tillbaka. och faktiskt, ingen är längre än en resa bort.

Jag befinner mig i en känslomässig berg och dal bana idag. ena stunden är jag stressad eller ledsen och orolig. andra slungas jag in i ett lyckorus och fantasin skenar iväg med vad vi kan tänkas få uppleva. och ja, jag kan knappt bärga mig tills det bär av. och emelie har lånat mig en webcam så att vi ska kunna se varandra ibland. bra.

Nu ska jag snart ge mig ut på en liten turné för att kramas och säga hej då. jag är värdelös på avsked faktiskt. men det gör kanske inget?

Kommentarer
Postat av: Blondie!

Och jag har den finaste vännen. massa massa kramar från gbg! puss

2007-05-01 @ 10:45:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback