milia

ja. och det gick alldeles för snabbt! jag fattar inte. är har jag gått och längtat. och våndats. länge länge. helt plötsligt hände det och nu sitter jag i mora. flyttkartonger och noll koll.
jag grät inte en endaste tår på studenten. inte på lördagen heller. men när jag kom till mora och såg släpvagnen med alla mina möbler förstod jag. och då brast det. shit! uppsala är slut nu. fy fan vilken ångest. i tre år har jag identifierat mig med den staden. den har varit min, mitt hem, mitt liv och det är där jag har haft min familj. nu är jag tillbaka. allt är splittrat.

men om tre veckor åker jag dit igen. som gäst men ändå. det blir nice. jag har till och med min cykel kvar!

idag har jag sökt jobb. 15 dagar på berglunds foto räcker liksom inte.

och det är så förbannat varmt på mitt rum. jag dör! så här kan jag bara inte leva. visst jag gillar värmen om dagarna men om det ska fortsätta så här måste jag hitta nåt schysst place att sova på.

men jaja. nu ska jag försöka somna. om inte annat svimmar jag väl av vätskebrist och värmeslag. imorgon måste jag hitta på nåt vettigt. pallar inte rota i flyttkartonger en dag till.