milia

säkerhetskontroll på arlanda;
- en stor sax, känns det igen?
-aaa, fuck. jag har den till mina naglar.
-aha, saftiga naglar!
-jag är en väldigt avancerad nagelbyggare
-du får checka in den, posta hem, eller slänga den
-ååh den som har varit en sån bra sax!
Emilia står i bakgrunden och skrattar hejdlöst!


-han fattade inte när jag sa att hotellet heter maria. jag tror jag uttatlade det fel.
-okej. hur ska man säga då?
-jag vet! tänk bollnäsmål!
(för det är ju väldans likt grekiska...)


lämnat tillbaka scootern;
-Ciao!
-Bao! nää hahaha! bao!
hysteriskt roligt tyckte vi och typ snubblade därifrån.


på scootern;
-en orm! AAAAH!
-va?! en orm?! men kööör för fan! kör! gasa!
-- ÅÅÅHH va äckligt! jag dööör!

-hanna! en till orm! aaah!
-men va fan! säg inte sånt! jag vill inte veta!


dags att dricka vin och hanna ska be grannarna om öppnare;
- emilia, vad heter skruvöppnare till vinflaskan!?
-screwdriver
.......
--eller nej! det är ju skruvmejsel! hahahah! wine opener. så klart.


-är det här ni bor?
-ööh va du helt koma när ni var här senast eller?
-ssch nej hanna! det var de andra två!


Vi har löst en jävla massa situationer iaf; ödlan på väggen, ormen, stulna väskan, kontakterna, banken, gasen.. ja och en massa annat! vi är såå bra på charter!

jag och hanna ville bort. så vi fick ett ryck och köpte en resa till zakynthos. imorgon drar vi!
bye bye!

blir det inte roligare än så här?
visst jag kanske ger upp lite tidigt men det känns verkligen som att jag är fast här. fotboll, öl och några norskar. dra till campingen och få ett par till öl. fan jag saknar uppsala!
visst jag älskar min emelie men vad fan ska jag göra utan mina vapendragare? jag börjar ärligt talat tro att jag inte klarar mig utan min sandra och min helen. eller min malin och ella.

jag vill tillbaka! jag vill tilbaks till den tid då jag inte förstod vad framtiden innebar.

ja. och det gick alldeles för snabbt! jag fattar inte. är har jag gått och längtat. och våndats. länge länge. helt plötsligt hände det och nu sitter jag i mora. flyttkartonger och noll koll.
jag grät inte en endaste tår på studenten. inte på lördagen heller. men när jag kom till mora och såg släpvagnen med alla mina möbler förstod jag. och då brast det. shit! uppsala är slut nu. fy fan vilken ångest. i tre år har jag identifierat mig med den staden. den har varit min, mitt hem, mitt liv och det är där jag har haft min familj. nu är jag tillbaka. allt är splittrat.

men om tre veckor åker jag dit igen. som gäst men ändå. det blir nice. jag har till och med min cykel kvar!

idag har jag sökt jobb. 15 dagar på berglunds foto räcker liksom inte.

och det är så förbannat varmt på mitt rum. jag dör! så här kan jag bara inte leva. visst jag gillar värmen om dagarna men om det ska fortsätta så här måste jag hitta nåt schysst place att sova på.

men jaja. nu ska jag försöka somna. om inte annat svimmar jag väl av vätskebrist och värmeslag. imorgon måste jag hitta på nåt vettigt. pallar inte rota i flyttkartonger en dag till.

helvete!
jag har tagit ett beslut som var det svåraste jag någonsin tagit. och än svårare att säga högt.
efteråt har jag varit helt förvirrad och inte vetat någonting. ingen dålig ångest inatt heller.
men idag känns det bättre. jag gjorde nog rätt. jag hoppas det. sen får jag se hur det blir..