milia

jag har nu tagit ett litet steg i rätt riktning för att följa min fundering om framtiden. jag har vågat mig ut på nätet och letat reda på lite info om spanskastudier i spanien. helst barcelona. eller madrid.
jag vore ju så jävla bra om jag vågade mig iväg. själv. utan nån som håller mig i handen. visst?

en natt alldeles nyss drömde jag en massa.
en dröm var att jag rundade ett hörn i en lägenhet och sprang in i sandra. sandra som jag tillbringade många långa kvällar med. te, dr.pepper, semlor, kaffe, cigg.... fy fan vad jag saknar de kvällarna.
sandra hade en randig tröja på sig och hon var jätte fin. jag kan fortfarande komma ihåg känslan när jag kramade henne. när jag lade armarna om hennes skulderblad. och jag grät. jag grät för att det var så skönt att få se henne igen. sen vaknade jag och jag grät på riktigt. denna saknad.
haha det låter som att hon är en förlorad kärlek och det kanske man skulle kunna kalla det. jag är kanske lite kär i mina vänner. iaf gör det lika ont i mig när jag inte får träffa dem som när jag inte får träffa en ev. pojkvän. men sandra är inte förlorad, hon är bara lite långt borta.

snart är det jul. jag längtar inte.