milia

Ännu en helg har paserat. Och så även ännu en fylla. Och jag måste ju bara tala om att jag pallar inte trycket i den här stan, hur kommer det sig att jag alltid blir så fruktansvärt full när jag går ut här? Det är livsfarligt. Antagligen är det ingen annan som märker det, för alla har nog fått i sig en eller två öl för mycket. Men ärligt talat, inte fan är det kul att känna sig tragisk redan innan bakfyllan satt in. Nej, antingen får jag sluta festa i Mora och hålla mig till de platser där jag faktiskt kan dricka med måtta, eller så får jag försöka lära mig att hänga med i tempot igen. Det här börjar kännas pinsamt.

Idag har jag tagit hand om de sista detaljerna innan avfärd. Handlat schampo, tagit lite avsked och myst en stund med mamma.
Folk frågar om resfeber. Tidigare kunde det smyga sig på ibland, det kunde kännas som att jag ska vara borta i evigheter, tanken på sällskapet kunde kännas skrämmande och jag kunde vara övertygad om att jag kommer drabbas av nån livsfarlig magsjukdom. Men idag känns det lugnt. Det känns faktiskt helt otroligt att jag ska få åka iväg och se allt det här. Det är inte alla som får vara med om en sån resa och med risk för att låta som en tönt så måste jag säga att jag är nog rätt lyckligt lottad. Resa är en av de saker jag älskar, nu ska jag få tillbringa sex veckor i Indien. Jag ska åka tåg, båt, kolla på kor och elefanter och tempel. Äta mat och gå på färgsprakande marknader. Sen visar det väl sig om jag följer min tradition och råkar ut för tjuvar och banditer, och kanske drabbas av malaria och kolera bara för att göra det hela en aning mer spännande.
Underbart!

Nu är det dags att ladda mp3n med musik som ska tålas lyssnas på om och om igen under dessa veckor.
Ta hand om er!