milia

Jag är tillbaka. I flickrummet i radhuset i den lilla staden.
Många frågar "Men vad ska du göra sen, efter sommaren?"
Jag sorterar mina saker. Kläderna i garderoben, hänger upp örhängena på tråden i badrummet, plockar ur smink och hårnålar ur necesären.
Hänger ut genom mitt sovrumsfönster med en hemlig cigarett och ett glas vin till jose gonzales ljuva stämma.
Förtränger stressen över ett beslut som så gärna vill fattas.
Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag vågar inte.
Tänker på alla fina jag en gång delat tillvaron med. Undrar vad de gör och vad de har framför sig. Saknar. Som vanligt.

Inser plötsligt att mitt pass gick ut för en månad sedan, måste fixa nytt. Vill ha möjligheten att flyga iväg om det skulle falla mig in.

Snälla låt mig leva i ett mellanrum en stund till.
Jag försöker "bara vara".
Eller locka mig till ännu något tillfälligt. Men då ska det vara fruktansvärt underbart.

Okej. Min blogg är tydligen flyttad. Vad innebär det?
Den enda förändring jag lagt märke till är att länkarna till mina vänners bloggar är borta. Dumt. Nu minns jag inte vilka det var jag läste eller vad de har för adress. Förutom Bettan och Emelie. Typ.

Det har regnat mycket. Första dagen blev jag glad för det innebar att jag äntligen fick använda mina fina gummistövlar. (de har stått i min garderob i ca 18 månader) När jag var på väg till jobbet sken plötsligt solen och sen dess har det skiftat hela tiden. Jag vill ha värme. Nu!

Det har inte hänt mycket. Införskaffade en ny mobil. Rosa och väldigt tjejig. Den har stegräknare i displayen (varför?) 
Jag gillar den iaf, mest för att den är så fin.
Och pappa tog med mig, min syster och Carl på födelsedagslunch i söndags. För jag fyller snart år! Vi åkte i hans nya fina bil upp till Fryksås, där finns sveriges vackraste utsikt och riktigt god mat.

Inga nyheter. Inga skandaler. Inget skvaller.
Mora är fruktansvärt händelselöst för tillfället. Tur att Emelie bestämde sig för att bo här samma sommar som mig!

Imorgon börjar tränandet. Dags att försöka hitta min kondition igen. Troligen kommer en lunga kollapsa. Heja mig!

Vi hade avskedsmiddag på en gungande resturang. Det var hett men god mat och trevligt sällskap. Helen fick migrän och följde inte med på några vidare festligheter, tråkigt men det gick ändå. Det visade sig att jag äger oanade talanger i samband med longboard, iaf om Peder håller mig i ett säkert grepp.
Jobbade sista dagen på fabriken och tro det eller ej men det var nära till en tår eller två mot slutet.
Onsdagen innebar avsked. Jobbigt men jag var för trött för att fatta speciellt mycket.

Sen kom jag till Mora. Det var öl, dalmål (jag har aldrig låtit värre) och studenter. Jag och Emelie har avgett löften om att umgås med män som gör oss endast glada i framtiden. (Gladhetsprocenten ska iaf vara rejält övervägande) Jag tror att vi får hålla lite koll på varandra.. heh.
Och sen bar det av till stockholm. Vin, gröna lund, skoköp, hårfixning och drinkar. Soluppgång på en trappa med taxichauffören Adam från Irak, vi förstod inte mycket men skrattade en hel del tillsammans.
For vidare till Uppsala i måndags. Hängde med Malin på bryggan och myste med världens finaste mamma Sandra och hennes lilla Valdemar. Det gjorde ont i hjärtat att lämna dem så snart men Butiken kallade och i tisdags var jag tvungen att resa hemåt igen.
Så igår började jag jobba. Det känns bra. Lite hemma. Jag gillar det och hoppas att sommaren blir så bra som jag tror den kan bli.

(Det är märkligt att samma känsla alltid återkommer när jag är här. På natten när inget annat kan sysselsätta mina tankar. Något tungt djupt där inne. Men mer som en påminnelse om hur starkt jag en gång längtade bort härifrån.)

I helgen kommer C. Det blir fotboll och öl med mina fina. Och sen på söndag ska jag på födelsedagslunch med pappsen och systeryster. Det är så roligt att få fira sin födelsedag flera gånger!

Nu ska jag försöka sova och inte drömma om den långa listan som ligger och väntar på mig nere på jobbet.

Det är så tyst i det här huset. Jag saknar ljuden!