milia

Okej.
På lördag förmiddag stormades huset av Terje och hans dame tillsammans med Terjes mor, alias mini hitler, och far. Terje äger huset. Mini hitler tyckte röran i huset var det värsta hon någonsin sett som hon påpekade ett flertal gånger och sa att "om de fortsätter på det viset är det finito för det står misann folk på kö för att hyra ett så fint hus". Så vi som var vakna fick inte någon bakisdag utan blev dirigerade hit och dit för att städa upp helvetet.
Okej det var väl inte välstädat men vi hade haft förfest kvällen innan och lördagen var inbokad som städdag, tyvärr hade vi inte hunnit med det innan häxan trädde in på scenen.
Mitt i alltihop kommer Helen ner från övervåningen och vankar förvirrat fram och tillbaka, viskar ett förtvivlat "vad händer?" och jag försöker diskret förklara innan hon försvinner upp igen. Efter ett tag inser hon att hon borde hjälpa till och hugger in hon med. Hennes stackars nattliga vän blir även han utsatt av kärringen innan hon fattar att han inte ens bor i huset och släpper strupgreppet.
Så istället för en soft lördag bestod dagen av jakt genom huset och snack om galna tanten. Dessutom han hon tala om att hon minsann jobbar alldeles i närheten och kommer titta in ibland för att se att vi sköter oss. Vad fan hade hon ens där att göra? Hemfridsbrott kallas det!

Själva skadan är sådan att det vattnet som hamnade på golvet när dryg-kranen sprutade rann rakt genom golvet och droppade ner från kökstaket. Skönt att det iaf inte var ett rör som brustit. Men vafan, ett badrum ska väl tåla lite vatten på golvet? Man kanske ska se till att våtrummen är ordentligt byggda innan man hyr ut ett hus?
Men jaja, det är iaf rent och fint i huset nu.

Och jag har nu bestämt mig. Jag ska ordna ett liv i Sandefjord. För ett tag iaf. Men ett sms fick mig att bestämma mig för en liten tur. Jag tog ett uppehåll för att sen komma tillbaka med full kraft och roffa åt mig ett jobb som ska ge mig bra med cash.

Nu är jag i Oslo. Har haft en mysig kväll med fröken Camilla tillsammans med nachos och sex and the city.
Imorgon sätter jag mig på bussen för en nio timmars trip till Mora.
På onsdag bär det av till C. Jag vill se honom.
Efter det beger jag mig tillbaka till Sandefjord och tänker minsann ordna det här. För jag är nästan säker på att det är det jag vill. Jag har lämnat alla mina grejer i huset som en försäkring för återvändo.

Så under den här veckan har jag börjat lära känna nya människor som verkar bra, känt mig som lite av en hemmafru medan alla andra varit på jobb om dagarna och friskat upp stickningskunskaperna. En fin mössa är egenhändigt tillverkad av vinrött och grått garn, jag är faktiskt en aning stolt över mig själv. Jag har redan en idé inför nästa hantverk.
En ganska dålig start som jag är fast besluten att vända till nåt bra.

För att läsa Helens version av veckan gå till http://oracabessas.blogspot.com

Tack och hej!

Jag var inte 100% när jag åkte. Pga flera anledningar.
Det har krånglat och jävlats ända sen jag kom hit. Och jag har längtat efter en viss famn som äntligen befinner sig i samma land samtidigt som jag skulle kunna vara där.
Men dessutom har alla varit så fina och jag har sett fram emot att dela ett hus med fyra-fem bortbytingar.
Idag var jag full och vred på en kran. (som man i vanliga hus ska kunna vrida på,nämligen i handfatet i badrummet)
Det ledde till vattenläcka och kaos. Och sen ännu mer kaos när vi upptäckte regn från kökstaket.
Är det dags att fatta hintarna och ge upp detta? Är det kanske inte meningen just nu? Eller vill nån bara att jag ska kämpa hårdare?
Nu är klockan 05.10 och jag bestämmer mig för att avgörandet sker imorgon eller under de närmaste dagarna.
Livet suger. Men ändå är det något positivt i min inställning till detta kaos.

Imorgon bär det av.
Behovet av cash väger tydligen tyngre än spräckta kotor och möjligheten till det jag väntat på.
Jag var på väg att välja anorlunda. Det var nära. Men jag är helt enkelt tvungen att välja bort låtsatsvärlden och inse vad som behövs. Och det blir nog bra. Just nu är jag inte speciellt sugen. Men jag lyckades packa klart till slut och kl 05.25 imorgon bitti väntar bilen utanför min dörr. Det är bara att åka. Och det kommer bli bra.
Och sen kanske det jag väntat på också inträffar. Ibland kanske man kan få allt. Jag hoppas det.
Tidigare idag hade jag ångest över att jag inte kunde bestämma mig. Nu har jag ett lugn inom mig och en övertygelse om att det kommer bli bra. Mina positiva tankar tar överhanden och jag gillar det.
Ja. Imorgon börjar ännu en ny period av mitt liv. Och jag tror att den kommer övergå i något himla bra när det är dags.

Och vad kommer jag få ut av den här "resan"?
Cash. Jag kan betala tillbaka och spara.
Helen. Jag får umgås med en av de bättre personerna på den här jorden. Igen. Jag har saknat henne.
Stickning. Helen ska lära mig sticka. Det finns tydligen inte så många aktiviteter i Sandefjord.
Vår. Det blir vår snabbare vid fjordarna. Enligt Helen är det redan på gång.
Nya erfarenheter. Hah jag ska jobba på lager!
Hälsa. Jag ska minska föroreningen av min kropp och röra mig mer. Detta är ej garanterat men ändå.
Och visst. Den där förbannade saknaden kommer gnaga i mig. Som den alltid gör när jag inte är på samma ställe som mina kära. Och nu blir det långt.
Fast Kompis, det går linjetrafik mellan strömstad och sandefjord. Hur lång är det till Göteborg?

Nu ska jag lägga mig. Och inte fundera över det här något mer. Det kommer sluta med att jag åker till skogs istället. Eller Alperna.

Ha det så bra mina fina.

..blev jag sjuk. Det kändes som ett slag mot min nya uppblåsta positivitet. Typ "håll käften och kom tillbaka till verkligeheten". Mitt i natten vaknade jag omsluten av en köld som fick hela min kropp att skaka okontrolerat. Samtidigt som jag drog på mig byxor och tröja och jämrandes kröp tillbaka till sängen förbannade jag Johan. Verkligen förbannade. Men så här i feberfritt tillstånd inser jag så klart att det är inte lilla Johans fel. Det var bara mitt immunförsvar som tagit rast en stund.
Så jag fick ligga still i 1.5 dygn. Sen tyckte jag att det var en bra idé att trotsa feber och förkylning och supa till lite. Efter en alvedon och ett par öl går det mesta. DUM idé. Nu är mina luftvägar ganska trånga och jag blir yr om jag går för snabbt i en trappa. Nice.
Men jag fick rocka med min kompis och dessutom blev jag stämplad av en stilettklack i pannan. Det är inte ofta man blir det så jag skulle kunna säga att jag är rätt nöjd ändå.

Men som följd av den kvällen blev jag liggande hela dagen igår. I soffan. Tittandes på Grey's Anatomy. Hela dagen. Jag grät och grät och grät. Av glädje och sorg. Jag skrattade, log och grät ännu lite till. Var tvungen att ta en paus och ringa till C mitt i. Och så började gråta när jag skulle förklara varför jag grät. Men han tycker inte att jag är knäpp. Jag frågade. Iaf så fick jag tömma min själ på en del tårar. Det var skönt.

Och jag önskar om någon kunde tala om för mig att det är värt det. Att jag inte behöver stänga av den här gången.. Vad fan kommer hända sen? Kommer Vi fortsätta längta?

Tåget har lämnat stationen men efter en stund bromsar det in och en knastrig röst hörs ur högtalaren.
Högtalarröst: Vi får ursäkta för att vi har stannat. Men det är en dvärg som har hängt sig på spåret.
Flera av passagerarna tittar förvånat på varandra. Efter en stund knastrar det till i högtalarna igen.
Högtalarröst: Nu menade jag inte en sån dvärg, utan vi kallar ju våra ljussignaler för dvärgar!

Klockan börjar bli mycket och jag vill sova. Men jag har fastnat på tjuvlyssnat.se och tar mig inte loss!